Manna faller inte alla i smaken…
Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö I öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får.
Tänk vad ett dåligt samvete kan sätta minnet ur spel. De som yppade dessa klagovisor hade alldeles glömt bort att det enda syftet med att föra dem ut var att föra dem in I det utlovade landet. Att de inte längre kunde komma dit var enbart för att de hade valt att lyssna till majoriteten vars ängsliga tro på vad ögonen hade sett av jättar och hinder hade blivit deras enda credo. Något sinnets förnyelse hade de inget utrymme för när de fick höra vad de 10 spejarna hade sett. Öknen är trolöshetens belöning: “Ja, men då så, vill ni inte gå in, då får ni stanna utanför! Det är inte svårare än så.
Så fråga er själva där i den uttorkade Wadi Vaheb I Sufa och Amons bäckravin: varför är vi ännu här? (4 Mosebok 21:14) Ni sitter inne med svaret. “Herre jag tror, hjälp min otro.”
Utan tvekan är deras belägenhet en fråga om vilket ledarskap som folket lyssnar till. Och huruvida de vet vart de skall leda och på vilket vis. Om deras ledarskap är att skjuta flocken framför sig kommer de endast långsamt längre och längre in I de uttorkade dalgångarna. Om de har en herde som går före, så för han dem till gröna ängar och till vatten där de finner ro. Men när de alla har gått vilse som får, ja då är hjorden spridd på de magraste betesmarker. Och då de inte heller lyssnar till Herdens röst kommer de om aftonen aldrig till något säkert fårahus vars port Herden själv är. Och lejonet som rytande går runt Kraalen finner många byten.
Och nog är det väl som snittat ur samtidens predikokultur, detta med “varken vatten eller bröd, och detta manna avskyr vår själ.” Vem kan längre livnära sig i sitt innersta på allt det trams som upptar människors tid? Varje enskild vecka inhöstar folket tusentals ord som alla har ett enda syfte, att döva dem för det verkliga Ordet som är Ande och Liv. Och hur absurt är det inte att tro att en betraktelse om tio minuter om ett ämne som ingen Profet eller Apostel velat bli funnen död med, ens i utkastform, skall hålla Anden vid liv mitt under köttets brinnande krig mot allt vad Gud heter? Alla Abrahams, Isaks och Jakobs brunnar har skottats igen av fiender till Gud och några flödande strömmar av liv syns då inte så det stör.
Kanske tid för uppbrott? (Se 4 Mos 21:16-18)
“Därifrån drog de till Beer. Det var om den brunnen som Herren sade till Mose: ”Samla folket så ska jag ge dem vatten.”
Då sjöng Israel denna sång:
”Flöda, du brunn.
Sjung om den!
Brunnen som hövdingar grävde,
som folkets främste grävde ut
med spiran, med sina stavar.”
Från öknen drog de….
Vad är det för ledarskap som numera gräver upp de brunnar som fienden fyllt igen? Ledarskap innebär ett gruvligt grävande efter de källor som en gång rann fritt. Med spira och stav skall källsprång frias.
Allt vad som är skrivet I det första förbundets skrifter är skrivet för att vi skulle ta varning av det som föregångarna erfor, iscensatte och genomlevde. “Det som hände dem är exempel och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.” 1 Kor 10:11
Ge spadar till fler, Du Överherde för fåren!
Teddy Donobauer, Doncaster