Vi började i den förra posten att fundera på hur vi kan förstå oss på Israel av idag och det Israel som i överväldigande mått bestämmer innehållet i hela Guds ord, Gt som Nt. På något vidunderligt sätt avkrävs Israel en standard för dess agerande som inga andra folk drabbas av. De förväntas att snällt och lydigt acceptera sina fienders rätt att döda judar men får inte döda dem som valt det som sin livsuppgift. De förväntas att vara mera etiskt högt stående än sin omgivning, men om de gör det får de betalt med mera våld och fler fördömanden och anklagas för arrogans och högfärd. Enbart för att de aldrig mer kommer att låta sig bringas till utålåningens branta stup.
Ingen kan läsa det förra förbundets profeter utan att varsebli att detta arma judiska folk uppvisar alla upptänkliga skäl till sitt lidandes historia. Deras plats i Guds suveräna utkorelse av dem som det folk genom vilket alla världens nationer skall bli välsignade förpliktar på ett sätt som inget annat folk fått del av. Den som har läst 5 Mosebok kap 28-29 vet att med stora välsignelser följer lika stora delar villkor. Israel är den äkta rotstocken, det ursprungliga Olivträdet. Alla världens folks framtida öde hänger samman med hur dessa nationer har agerat visavi Israel, men först har Gud visat att Han inte ser genom fingrarna med Israels synd, och därför inte heller med de övriga nationerna.
Det framkommer hos den ene profeten efter den andre att Abrahams, Isaks olch Jakobs Gud är hårdhänt mot de sina. Att Han avkräver dem en högre standard än den de övriga tillåter sig. Det är på sitt sätt signifikativt att det är författaren till Hebreerbrevet som utan omsvep beskriver det sätt på vilket Gud Fadern fostrar sina söner. Men Israel har ännu inte fått upp ögonen för den hårda nådens ordning. Läs med mig Heb 12:4-11 och notera särskilt citatet från Ordspråksboken 3:11 ”Min Son, förakta inte Herrens fostran och tappa inte modet när han tuktar dig, för den HERREN älskar tuktar han och han agar var son som han har kär.” Israels historia till idag har dessa element: de previligeirade har räkenskapsansvar för hur de lever i den värld till vilken de kommit genom en älskande Guds försyn. De har ju inte valt sig själva till sin särställning.
Hatet mot judarna beror till del på att Gud just valde dem för den specifika uppgiften att ”bereda väg för Herren”. Men skälet till detta Guds val är inte baserat på någon föreställning om att just det folket skulle vara bättre, mera moraliskt högstående, oförvitliga och överlägsna andra folk. Inte heller stämmer den anklagelsen som Satan gärna använder som smutskastning av Job.
”Job tillber dig bara för att du har omgärdat honom med välsignelser, men räck ut din hand och rör vid allt han äger så kommer Job att förbanna dig rakt i ansiktet!”
Job 1:9-11
Naturligtvis finns och fanns det judar som i arrogans och högfärd missförstod innebörden i Guds val av dem som sitt förbundsfolk. Men de har i sin Torah det kristallklara beskedet att varje sådan Hybris, sådan föreställning om sin överlägsenhet inte är befogad alls. De högläser varje år från 5 Mosebok 7:7 och framåt:
”Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var för att HERREN älskade er och höll den ed som han hade gett era fäder som HERREN förde er ut ur trälsdomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur Faraons hand.”
Det som ingenting var i världen har Gud utvalt. Inte för att de skulle förhäva sig och tro om sig att vara bättre än andra, utan för att genom dem, och allt det som Gud givit dem, välsignelse skall komma alla dem till del som inte hörde till dem.
Syftet med kallelsen var inget självändamål eller en ursäkt för den sorts nationella stolthet som historien igenom fört den ena arroganta nationen eller civilisationen till sina skuggors hemvist. Israel har många gånger om betalat för sin återkommande avfällighet, men inget avfall i en generation har hittils hindrat detta folk från att resa sig igen. Och dagens Israel utgör inget undantag. Sedan 1948 reser de sig, men ännu förstår de som folk inte att de har enbart Gud att tacka för det. Inte heller är de rättfärdigare än andra folk. De är syndare i desperat behov av sin Meshiach, sin frälsande Gud. Men även idag finns det en rest av Guds folket i Israel. Innan Herren själv har separerat vetet från ogräset kan ingen av oss avgöra vilka som är vad.
De välsignades för att välsigna. Nu i vår tid förbannas de av dem som inte förstår att ett förbannande av dem är vår egen undergångs domskäl. Det förefaller ofrånkomligt att om jag förbannar dem genom vilka välsignelsen kom eller skulle komma så mister jag den välsignelsen. Guds Ande varnar i skrifterna för att de som förbannar Israel inte kan påräkna nåd från Israels Gud . Vi välsignar inte Israel för att de ännu inte har blivit det som de kommer att vara i framtiden, utan för att de skall bli det som de ännu inte är. Som alla andra folk har de rätten att själva agera som de finner rätt och nödvändigt. Gud är den som kommer att döma. ”Hämnden är min säger Herren.”
Rot och gren
Paulus tar tag i detta fenomen i sin utförliga beskrivning i romarbrevet 9 till 11. Med flera symboler från det förra förbundet för han resonemanget om Israels plats inom ramen för Guds ordning framöver med tydliga drag av pennan. Läs från 11:16.
”Om nu förstlingsbrödet är heligt är hela degen helig. Och om roten är helig är också grenarna heliga. Men om nu några av grenarna brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.”
Det är synnerligen enkelt att glömma bort att vi varken uppfann hjulet eller att livet började med oss. Det tär på vår självbild att vi bara skulle vara en liten gren på ett gigantiskt träd, och att trädets existens inte beror på oss ett enda dugg. Den oerhörda arrogans som avfärdar Israel och judarna från sin rot far alldeles vilse. Hör bara på fortsättningen.
”Nu invänder du kanske: ”Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in.” Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han heller inte skona dig.”
Föreställningen att vi skulle ha ersatt judarna eller de judiska troende är i grunden felaktig. Gud har inte givit upp och har aldrig tagit tillbaka sina löften till dem. Och det löftet innehåller både det fysiska territoriet Isarel och den nya staden Jerusalem och Davids Son Messias som Kungars Kung över alla världens nationer.
”Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel, och så skall det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet.”
Jesu lärjungar var helt förvissade om att en upprättelse för Israel och Davids hus skulle komma. Timmarna innan Jesus Kristus anträder sin återresa till sin Fader ställde dessa 12 frågan ”Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta riket åt Israel?” Vad blev svaret? ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder som Fadern i sin makt har bestämt.” Strax efteråt togs Han bort ur deras åsyn och medan de försökte komma till rätta med det upptagandet fick de veta att det som profeten Sakarja hade sett och återgivit i kap 14 av Sakarjas bok skulle få sin fullbordan. ”Galileer, varför står ni här och ser upp mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen , han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.” Var någonstans stod de och stirrade upp mot himlen? På Olivberget.
Sakarja såg detta i sin fullbordan. ”På den dagen skall han stå med sina fötter på Olivberget, mitt emot Jerusalem, österut… Då ska Herren min Gud komma och alla de heliga med dig.” Sak 14:4, 5. Men frågan ”när kommer det att ske” är inte besvarad ännu. Men en sak är säker, det som sker i världen nu är en del av upploppet. Och det svar som ges finns i Apg 3:19-21 Vår framtid är lika lite i himlen som det var fåfängt för lärjungarna att stå och stirra mot skyn.
”Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er nämligen Jesus. Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det upprättats som Gud från urminnes tider har förkunnat genom sina heliga profeters mun.”
Minns att det av Herren själv hade gjorts klart att hans himmelsfärd inte skulle följas av vår. Joh 3:13
”Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.”
Israels upprättelse måste komma när allt har beretts här i denna värld. Det himmelska riket är aldrig upprättat i himlen, det är ett himelskt rike. Johannes hörde och såg var riket skulle upprättas.
”Och de sjöng en ny sång: Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill för du har blivit slaktad och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud av alla stammar och språk och länder och folk. Du har gjort dem till ett kungarike och till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden.”
Upp 5:9-10
Det är alldeles för tidigt att avskriva Israel särskilt om du tror dig vara köpt med Gudslammets blod. Guds rike som vi ber skall komma i de flesta kyrkor har alltid varit på väg från himlen och hit. Och när det judiska folket ser Kristus kommer de att se honom som de har genomborrat och omvända sig och sörja över honom så som man sörjer en förstfödd son.
Sak 12:9-12
Avskriv Israel och du avskriver dig själv från Livets bok.
Sant eller falskt?
Teddy Donobauer