Det nya Jerusalem
Detta får bli tredje och sista delen i detta ärende. Nog skulle det bibliska materialet hålla för många fler, men det här får vara nog. För att undanröja varje minsta tvivel om att Israels folk, de som är Abrahams avkomma enligt deras tro på Messias, Kristus Yeshua kommer att vara med i det kommande riket och således har en framträdande plats i den sista tidens skeenden skall vi dels se på tre betydelsefulla utsagor från NT samt se några profetiska texter från det första förbundet.
Vi börjar vår granskning i Uppenbarelsebokens 7 kapitel. Ett utvalt antal blir här märkta med Guds sigill innan en förödande katastrof drabbar den befintliga jorden.
”Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: ”Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på Guds tjänares pannor!” Och nu räknas den rest ur Israels tolv stammar upp som aktas värdiga att få sigillet. De ingår i den stora vitklädda skaran som ingen kunde räkna av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer och de ropade med hög stark röst: ”Frälsningen tillhör vår Gud som sitter på tronen och Lammet.”
Med andra ord har Gud uppfyllt sitt löfte om en räddad rest av Israel så väl som löftet givet till Abraham om en välsignelse till hela den övriga världen. Antalet 144000 må vara symboliskt men symboler antyder realiteter som ligger bortom symbolen och oftast är långt mera betydelsefulla än symbolen i sig. Ingen av de som genom tron blivit Abrahams avkomma saknas vid tidens fullbordan.
Det är värt att notera skillnaden mellan denna lista och hur den såg ut under patriarkenas dagar enligt 1 Mosebok. De tolv stammarna som räknas upp i 1 Mos 49 är Ruben, Simeon, Levi, Juda, Sebulon, Isaskar, Dan , Gad, Asher, Naftali och sist Benjamin. De anges i annan ordning och med en modifikation i Uppenbarelseboken. Juda, Ruben, Gad, Asher, Naftali, Manasseh, Simeon, Levi, Isaskar, Sebulon, Josef, Benjamin. Notera vilka som saknas i uppräkningen 1800 år efter 1 Mosebok. Vad har det att säga oss idag ? Först vittnar det om dessa tolv stammars oomkullkasteliga plats i den faktiska historien. Det skedde ting under dessa hundratals år som påverkade deras framtida plats i det kommande Guds rike. När Johannes någonstans runt AD 95 skriver ner sina syner pekar de fram emot en tid som ännu ligger framför oss, tvåtusen år senare. Om Gud har omhuldat sina 12 stammar i bortåt 3800 år redan, med vilken kullerbytte teologi avfärdar vi deras plats i framtiden?
Varför saknas Dans stam? De klarade inte av att inta sin plats i det geografiska landet som det är beskrivet i Domareboken. ”Dan skall ska vara som en orm på vägen, en huggorm som biter hästen i foten så att ryttaren faller baklänges.” 1 Mos 49:17 Juda stam är framflyttad på grund av ”Kung David Jesseson” och ett annat löfte som givits många gånger om: att det aldrig skall saknas en son av Davids hus på Israels tron. ”Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter förrän han kommer som som den tillhör kommer och folken lyder honom.” 1 Mos 49:10 (Vem var det som föddes i Davids stad?) Ruben, som hade begått blodskam genom att ligga med sin egen fars ena hustru, borde inte vara med om man lyssnar på Jacobs dom över sin förstfödde. ”Du sjuder över som vatten, du skall inte bli den främste, för du besteg din fars bädd då vanhelgade du den.” 1 Mos 49:4
Om Dan har tynat bort, vem har då ersatt Dan? Ni har kanske noterat att i den profetiska litteraturen omnämns Efraim ett antal gånger. Han var den andre av Josefs söner efter Manasse. I 1 Mos 48 får vi veta att Jakob-Israel från sin sjukbädd kallar till sig Josef med sina två söner. Och Jakob-Israel adopterar både Manasseh och Efraim. ”Mina fäders Gud.. han ska välsigna pojkarna, de ska uppkallas efter mitt namn och mina fäder Abrahams och Isaks namn och de skall föröka sig och bli många på jorden.” 1 Mos 48:15ff I uppräkningen i NT är det Josef och Manasseh som omnämns varför det syns vara så att Joseph och Efraim betecknar samma stam. Så Israels barnbarn blir upptagna bland barnen och blir ersättning för den förlorade Dan och deras far.
Att dessa bröder inte problemfritt tag sin plats i historien omvittnas hos Jesaja 9:18-21. Gudlöshet drabbade även dem och de beskrivs som så: ”Manasse äter Efraim och Efraim Manasse och tillsammans angriper de Juda. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.” Det är värt att notera att dessa bröders stammar tillhörde det norra riket, som ju kom att kallas Israel i motsats till Juda. Och när de fördes bort ur landet tynar de bort ur den fysiska bilden men förblir uppmärksammade i den andliga. Men trots deras öde är de med i Upp 7 och i det Nya Jerusalem. Den som har tagit del av Hoseas laddade profetia där hans egen erfarenhet av en hustrus trolöshet bildar profetians nerv förstår Yahwehs bekymmer med det trolösa Efraim, dvs de 10 stammarnas nordrike. Lyssna på dessa axplock från Hosea:
”Efraim lider förtryck, krossad av domen för han har frivilligt följt människobud. Därför är jag som mal för Efraim och som röta för Juda hus. När Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt sår gick Efraim till Assur och sände bud till den store konungen. Men han kan inte hela er. Ert sår kommer inte att läkas.. (Herren säger).. Jag själv river dem och går min väg jag släpar bort dem och ingen kan rädda. Jag går min väg jag återvänder till min boning tills de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte, i nöden ska de vända sig till mig.”
Hos 5:11 ff
I kap 7:1 tas temat läkedom upp igen.
”När jag vill hela Israel då avslöjas Efraims missgärning och Samariens ondska, för de begår svek.. I sina hjärtan tänker de inte på att jag kommer ihåg deras ondska. Nu är de omringade av sina gärningar de är inför mitt ansikte… Efraim blandar sig med andra folk, han är som en brödkaka som inte har vänts. Främlingar har förtärt hans kraft men han förstår det inte, trots att han fått gråa hår märker han det inte. Israels högmod vittnar emot honom De vänder inte om till Herren sin Gud och söker inte hans hjälp trots allt detta.” ” Gläd dig inte, Israel, jubla inte som folken för du har varit otrogen och kommit bort från din Gud.
(Hos 9:1)
Att Israel, då som nu vänt sig bort från sin Gud och därför har skördat vad de sått är dock inte slutet för dem. Därför att Guds nåd till Israel, både det dåtida och det nutida har inte upphört. Om Gud som hade kallat sin Son ut ur Egypten (folket Israel innan de var ett folk) skulle förkasta sin Son då skulle Gud inte längre vara den samme som är från evighet till evighet den oföränderlige. Mika låter oss veta:
”Vem är en Gud som du, som förlåter skuld och inte tillräknar synd hos dem som är kvar av din arvedel. Han håller inte kvar sin vrede för evigt, för han har sin glädje i nåd. Han skall förbarma sig över oss igen och trampa på våra missgärningar. Du skall kasta alla deras synder i havets djup. Du ska visa trofasthet mot Jakob och mot Abraham så som du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar.”
Malaki avslutar det första förbundets skrifter med orden :
”Jag HERREN har inte förändrats, och ni Jakobs barn har inte utplånats, ända sedan era fäders dagar har ni vikit av från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd om till mig så ska jag vända om till er, säger Herren Sebaot.” ”Och Herren som ni söker ska plötsligt komma till sitt tempel, förbundets sändebud som ni längtar efter… Vem kan uthärda den dag då han kommer och vem kan bestå när han visar sig?.. Han skall sätta sig likt den som som smälter och renar silver, han skall rena Levi söner, luttra dem som guld och silver ..” Malaki 3, 4
De som idag förnekar att Israel ännu har en central roll att spela i den kommande tidsåldern måste alltså inte bara rita om frälsningshistorien från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken utan de måste också skriva ut den Gud som är av evighet från hela bibeln och sätta in någon annan ”Baal” efter deras eget sinne. De måste bevisa att Gud slutgiltigt förkastar sina söner. De måste bevisa att Gud inte håller sina löften, att han inte alls kommer att ihågkomma barmhärtighet när Han dömer, att han säger ett men menar ett annat. Om så är fallet varför fortsätter de att låtsas som om Guds ord var just Guds ord? Den som rutinmässigt ber ”Fader vår” enbart som liturgisk utsmyckning men inte vet att det är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud som tillbeds kommer att ha det kymigt när Herren en dag säger till dem: ”Jag känner er inte, för ni har aldrig erkänt mig inför människorna som den JAG ÄR.
Att det inte är ute med det judiska folket fastslås också i Jesu egen undervisning i Matteus 19. Ofta fastlägger skrifterna ett positiv genom att ange dess naturliga negativ.
”Då tog Petrus till orda:” Vi har lämnat allt och följt dig. Vad kommer vi att få?” Jesus sade till honom ” Jag säger er sanningen: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.”
Hur ska de kunna dömas av apostlarna om de inte längre finns? Om de inte längre har någon egen identitet hur kan de då vara undersåtar i den nya världen?
I ett tidigare inlägg påminde jag om Rom 11:15. Där gjordes Israels framtida upprättelse till grund för ”liv från de döda”. Den uppståndelse från de döda som alla de i Kristus troende kommer att erfara kan först ske när hedningarnas tid är ute och de som skulle vinna frälsning har så gjort det då först kommer Israels upprättelse. Ett ännu starkare samband mellan Israel och oss som inte har en rot i Israel men ändå, på grund av tron är Abrahams avkomma finner vi i Hebreerbrevet 11:39-40.
”Och fast alla dessa (skaran av troende ur första förbundet) hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. Gud har nämligen förberett något bättre för oss: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet.”
Vad är målet? Den sabbatsvilan efter avslutat arbetspass i denna värld som samme författare utförligt beskrivit i kap 4:1f
”När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i Hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. Evangeliet har förkunnats för oss liksom flör dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det inte smälte samman i tro med dem som lyssnade. Det är vi som tror som går in i vilan.”
Utan dem, utan Israels upprättelse har heller inte vi någon framtid. Ingen sabbatsvila, ingen plats i Guds rike upprättat på Jorden med Jerusalem som nav och Kungen Kristus, Messias som regent.
Om jag ser klart förstår jag att de som förnekar Israels framtida upprättelse inte heller kan påräkna sin egen.
En eftersläntrande tanke ställer frågan: vem eller vilka är det som Jesus talar om i Matteus 25?
”Då ska vi svara: Herre när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och hjälpte dig inte? Då ska han svara dem: jag säger er sanningen: Allt vad ni inte har gjort för dessa mina minsta, det har ni heller inte gjort mot mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”
Kyrkornas antisemitiska historia visar att delar av dem inte bara har accepterat judehat utan varit dess främsta tillskyndare. Den som idag inte förmår att hålla ut i hoppet och insikten om att Gud inte har förkastat Israel, är de facto, genom sin blotta underlåtenhet att ta Israels upprättelse på allvar, en medlöpare till Hamas, Hezbollah etc etc. Det är inte sant att ”den som sover inte syndar”, en mångfald underlåtenhetssynder kommer i tidens slut att avslöjas och blottläggas. ”Det ni INTE har gjort mot mig…”
Om Jesus bokstavligen menade att ”dessa mina minsta” är hans judiska bröder och systrar bör varje människa ta sig till vara.
Teddy Donobauer september 2025