Petrus och frälsningen
8.8.25
En av alla knutar som många försökt lösa upp i vår kristna tros basutbud är frågan om hur det förhåller sig med Frälsningen från Gud. Normalt formuleras problemet med orden ”kan man förlora sin frälsning?” Alternativt inte som en fråga utan som ett oomkullkastelig dogm ”En gång frälst, alltid frälst.” Och när frågan inte längre granskas från botten upp är det bara att tro att det antingen är möjligt att en människa överger sin frälsande tro eller att det inte är möjligt. Fler alternativ finns väl inte? Jag återkommer till detta längre ner.
Med hjälp av bland andra Aposteln Petrus första brev pekar jag på vad Aposteln trodde om saken. Eftersom han ju tillhörde det inre tretalet av lärjungarna utgår jag från att hans uppfattning ligger väldigt nära det Jesus ”begynte att lära och göra”.
Vad vet vi att Jesus sa i klartext om frälsningen? Vad står det i Matteus 24:11-14?
”Många falska profeter ska träda fram och bedra många (Också i frågan om frälsning..!), och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.” Matt 24:11-14
”Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst.” Matteus 10:22
” Om Herren inte hade förkortat den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden.” Markus 13:20
” Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.” 1 Cor 15:2
Notera att det inte i någon av dessa utsagor påstås att ”en gång frälst alltid frälst.” Frälsningen är villkorad som ett resultat av att vi inte bara tar emot frälsningen utan håller fast vid det frälsningen utgår ifrån, nämligen Frälsaren! Det finns förstås många av Jesu utsagor som försäkrar att ”alla som Fadern har gett mig bevarar jag till slutet”, ”Ingen kan rycka dem ur min hand”. ”Ingenting som har varit nu är eller skall komma kan skilja oss från Guds kärlek” osv. Men då båda uttrycksätten används i det Nya Testamentet måste jag åtminstonde ha hedern att redovisa båda sidorna av saken.
Och här kommer vad Petrus skrev till de utströdda helgonen i delar av dåvarande Turkiet.
”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.”
”En gång frälst alltid frälst” ger ett sken av att frälsningen är ett avgränsat objekt som man får given sig och att den gåvan i och med mottagandet inte kan förändras eller kan förloras. Petrus antyder att frälsningen inte kan sägas vara en aktion i förfluten tid. ”Ni bevaras fram till den frälsning som kommer att bli manifesterad i samband med att Jesus kommer åter.” Den är alltså inte fullbordad redan nu utan först då!
Vad hänger min frälsning på? Petrus vet. ” Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning. Nå, nu, är frälsningen färdig i och med att jag tagit emot den som gåva? Nej säger Petrus, inget är klappat och klart innan målet är nått. Frälsningen är något som förblir ett mål att sträva efter till dess att resan är slut. Eller som Paulus visste att förklara i sitt andra brev till Timoteus, ” Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.” 2 Tim 4:7-8
” Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad blir då slutet för dem som inte lyder Guds evangelium? Och om den rättfärdige knappt blir frälst, hur går det då för den gudlöse och syndaren? Därför ska de som får lida efter Guds vilja anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare och göra det som är gott.1 Pet 4:17-19
Om jag har förstått Petrus rätt är frälsningen inte ett en gång för alla avslutat verk i oss som vi sedan kan åberopa oavsett hur vi tar vara på frälsningen. Paulus sätter en käpp i hjulet för föreställningen att frälsningen är ett objekt som orubbligt förblir mitt, oavsett hur jag lever. Paulus hävdar att frälsningen är direkt och oupplösligen förbunden med Frälsaren själv.
” När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv? Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.” Rom 5:10-11
Paulus hävdar alltså att frälsningen är direkt relaterad till Frälsarens liv. Hans död frälste oss inte, den undanröjde hindret för en försoning och de lagrum enligt vilka vi var dömda till undergång. Men det är Kristi liv som vi delges till en frälsning som kommer att fullbordas när vi hållit ut i vår kamp emot synden.
Slarva inte bort din frälsning genom att för ett ögonblick tro ”att eftersom jag är frälst kommer jag alltid att vara Guds barn oavsett hur jag tar vara på denna skatt!”.
” Men när det gäller er, våra älskade, är vi övertygade om det bästa, det som för till frälsning, trots att vi talar på detta sätt.” Heb 6:9
” Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.”Heb 3:12
” När han sedan var fullkomnad blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom,” Heb 5:9
” Därför måste vi så mycket mer ta vara på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. För om redan det ord som gavs genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, hur ska då vi komma undan om vi inte bryr oss om en sådan frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades sedan för oss av dem som hade hört honom. Även Gud gav sitt vittnesbörd, genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den helige Ande efter sin vilja.”Heb 2:1-4
Det syns mig vara bortom allt tvivel att frasen ”en gång frälst, alltid frälst” har allvarliga brister och saknar den fasta grund som borde kunna avkrävas ett så viktigt ärende. Det framgår tydligt av det lilla jag hunnit med i denna text att frälsningen är avhängig av vår relation till Frälsaren själv. Det är hans liv, pågående i oss som för oss till frälsning, alltså är vi inte där ännu oavsett vad vi har för oss. Och om vi inte är uthålliga i att följa denne frälsare lever vi en narrs liv i självbedrägeri.
Det är en livsfarlig förmätenhet att tro att frälsningen är klappad och klar i och med min omvändelse. Om vi har dött med Kristus så har vi också uppstått till hans liv och det är det livet i oss som är det frälsningsverk som började en gång och som pågår nu för att nå sin fullkomning vid Herrens återkomst. ”En gång för alla” är det i varje fall inte och tål heller inte bibelordens granskning.
Så summa sumarum. Frälsningen baseras på Frälsarens verk för oss, pågår genom Frälsarens liv i oss, och fullbordas när Frälsaren kommer till oss. Men ingenting är klart förrän dess.
” Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet. Han frälste oss genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv.” Titus 3:4-7
Hur kan du tro att vi är frälsta av något som skett i det förflutna? När frälsningen ju pågår!
”Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.” 2 Kor1:1.3
”De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm. Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Han har dött för oss för att vi ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.” 1 Tess 5:7-11
Frälsaren och vår relation till honom är det som definierar den frälsning som erbjöds. Skilj inte Frälsaren från hans verk.
Teddy Donobauer 8 augusti 2025