“Den som inte äter mitt kött…”
Den fjärde april fick jag höra en predikan från en EFS församling i Sverige. Med utgångspunkt från Apostlagärningarnas kapitel 2:42 förklarade talaren, en prästvigd man, att det som anförs i denna text är den kristna församlingens “fyra ben”, Apostlarnas undervisning, brödra- (och systra) gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Utan ett ben kan man nog ändå sitta på pallen, men med bara ett ben eller två blir det knepigt. Så summarum: tre ben bra, men fyra ben bättre!
Dagens predikan ägnar talaren åt det tredje benet “brödsbrytelsen” och lovar redan från början att han nu skall komma att säga saker som kommer att uppröra en del. “Men detta är ändå hans övertygelse, och den står han för.” Nå det sägs hur många provocerande saker som helst från predikstolarna idag och det vore en heltids sysselsättning att bara lyssna på dem än mindre ge något slags genmäle. Så varför gör jag det? Varför bryr jag mig om denna?
Det som denne pastor serverade sin församling är ingalunda något nytt eller revolutionerande. Det är i själva verket gammal skåpmat som ännu hänger kvar i folkkyrkorna, visserligen i två olika former men varandra skäligen lika.
Det är den barbariska föreställningen att man i nattvarden bokstavligen får del av Jesu fysiska kropp och blod!
Visserligen är det ett mysterium, dvs, i hans mun, “ett sakrament” men det är så man måste förstå vad Jesus säger vid den första nattvarden, (Johannes kap 6) uppbackat av en ganska slarvig utläggning av 2 Mos 12 och en ännu mindre grannlaga referens till 1 Korintierbrevet 10 och 11. Denna hans syn på nattvarden är en luthersk variant av den katolska nattvardssynen som i klartext betyder att när brödet och vinet lyfts upp till välsignelse så förvandlas det till kött och blod. Den lutherska modifikationen betyder att bröd och vin visserligen fortfarande bara är bröd och vin, men det man får i sig när man äter dessa är ändå bokstavligen Jesu kropp och blod. Så långt alltså även denna nutida präströst.
Några allvarliga invändningar mot denna förkunnelse
Jag skall bemöta denna föreställning med ett antal kontrollstationer, för deras skull som på olika sätt är utsatta för detta slag av förkunnelse och som av olika skäl inte för sitt liv kan fatta hur det är möjligt att bröd och vin samtidigt kan vara kött och blod. Man behöver bara ta sig tid att läsa om blodets roll i bibeln, då får man snabbt klart besked: “blodet som är livets säte får ni under inga förhållanden äta.” Läs 1 Mosebok 9:4-5 3 Mosebok 17:10-12 “Och om någon av Israels hus eller främlingen som bor ibland dem förtär något blod, ska jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet och utrota honom ur hans folk. För kroppens liv är blodet som bringar försoning genom själen som är i det. Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er skall äta blod.” Och läs vidare: “Men se till att du inte äter blodet, för blodet är livet och du får inte äta livet tillsammans med köttet. Du får inte äta det. Du skall hälla ut det på marken som vatten. Ät det inte, så skall det gå väl för dig och dina barn efter dig när du gör vad som är rätt i Herrens ögon. “
I sin predikan använde han Israels påskalamm som utgångspunkt för nattvardsfirandet och det är ju i sin ordning så långt att Israels folk slaktade ett lamm vars blod ströks på dörrarnas över och sidostycken så att de stod under blodets beskydd när Herrens ängel passerade genom landet och dödade den förstfödde i varje egyptiskt hem. Sedan åt de av lammet. Men under inga förhållanden av blodet! Men eftersom de åt av lammet görs tolkningen att då måste det vara vad som menas även sedan när Jesus instiftar nattvarden och så inviterar till det nya förbundet. Men påskalammet som är det nya förbundets offer äts ju aldrig av någon annat än i en symbolisk handling där brödet och vinet äts i blodets och köttets ställe! Blotta tanken att det som Jesus håller i händerna vid nattvarden skulle vara annat n bröd och vin motsägs ju av själva handlingen: “Detta bröd och detta vin är det nya förbundet” Hur kan man hålla sitt eget kött i de egna händerna skiljt ifrån sig själv?
(Förkunnaren i fråga kom aldrig på tanken att citera samma Moseböcker för en förståelse av blodet som för hävdandet att ätandet av påskalammet legitimerar hans syn på nattvarden. En inte ovanlig företeelse i sanning.)
Låt mig sammanfatta den första invändningen mot den förkunnelsen att vi skulle få i oss Jesu kött och blod i nattvarden. Allt ätande av blod är förbjudet! I det förra förbundet såsom i det nya: när församlingen i Jerusalem kallas till sammankomst för att ta ställning till allt det som sker i de tillväxande kyrkorna överallt i östra Medelhavsområdet lämnar de en skrivelse till alla de heliga att de skall vinnlägga sig om socialvård av de fattiga och att de skall avhålla sig från all sexuell omoral, samt att de skall avstå från kött från kvävda djur och från att äta blod. Apg 15:19-21
Att apostlarna skulle ha kunnat skriva så till alla de heliga om dessa firade nattvard i husen och hemmen där de trodde sig dricka Jesus blod kan bara den hålla för sant som är beredd att bekänna sig till total mental förvirring. Ingen i nya testamentet trodde att han eller hon var religiös kannibal när de tog del av nattvarden. Ingen. Hur de förstod sin delaktighet i Jesus Kristus skall jag återkomma till.
Sakramentum
Den som då protesterar mot den nattvardssynen får direkt veta att det är helt ok att du inget fattar av hur det är möjligt att äta och dricka blod och kött och bröd och vin samtidigt, för det är nämligen “detta som är trons mysterium”. Nattvarden är ett sakrament, en andlig hemlighet, den kan inte förstås med förståndet. “Sacramentum” är latin för grekiska “musterion”. Då väntar vi oss alltså att finna att nattvarden kallas för just ‘musterion’ i Nt eller hur? Sacramenten är ett påfund av senare generationers teologer. Den romersk katolska kyrkan har sju, Luther reducerar dem till två, nattvarden och dopet. Du behöver inte leta: ingendera kallas någonsin vare sig sacrament eller musterion i NT. Det existerar nämligen inga ‘sacrament’ i den bemärkelsen i den heliga Skrifterna.
Här är ett axplock av NT:s ‘mysterier’.
Matt 13:11 “Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men de har inte fått det” (se Markus 4:11, Lukas 8:10)
Rom 11:25 “Bröder jag vill att ni skall känna till denna hemlighet så att ni inte skall få för höga tankar om er själva”
Rom 16:25 “Gud har makt att styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus. Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider var dold men nu har uppenbarats och gjorts känd genom profetiska skrifter på den evige Gudens befallning för att föra allt folk till trons lydnad.”
1 Kor 2:7 “Vi förkunnar Guds hemlighet och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt skall bli till härlighet för oss.”
1 Kor 4:1 “Alltså man skall se oss som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter.”
Ef 3:3-4 “Ni har ju hört..hur jag genom en uppenbarelse fick känna den hemlighet som jag redan i korthet har beskrivit för er. När ni läser detta kan ni förstå min insikt i Kristi hemlighet.”
Kol 1:25-26 “Dess tjänare har jag blivit genom det uppdrag som Gud gav mig för er skull: att överallt predika Guds ord, den hemlighet som varit dold genom tider och generationer men som nu har uppenbarats för hans heliga. Gud ville visa dem vilken rik härlighet denna hemlighet är bland hedningarna: Kristus i er, härlighetens hopp.”
Se vidare: Kol 2:2, 4:3, 2 Tess 2:7, 1 Tim 3:9, 3:16, Upp 1:20, 10:7
Summarum: Ingen enda bibeltext så mycket som andas ett ord om att nattvarden eller dopet skulle vara en sådan hemlighet att den därför måste mottas utan vidare diskussion som något obegripligt och ologiskt och onaturligt. Mysteriet med det kristna livet är Kristus i oss. Ja menar de då: men genom nattvarden och dopet kommer ju Kristus till oss, så då måste väl medlet vara lika som resultatet! Låter lite osannolikt? Bara tills du frågar dig hur skrifterna förklarar hur Kristus blir en ande med oss. För då måste du nu läsa på om hur man blir en andligt född människa.
För vilka är dop och nattvard nådemedel? Dopet är nådemedel i det att jag genom dopet begravs med Kristus. Och att jag när jag kommer upp ur dopets vatten tar emot ett nytt liv som är det samma liv som Kristi uppståndelse gör möjligt. Det är detta nya liv som underhålls genom deltagandet i nattvarden. Nattvarden ger inte det nya livet, den påminner om vad som hände när det som skiljer mig från Gud röjdes ur vägen: Jesus död på korset. Inte ens tiotusen nattvardsfiranden gör någon till en andlig varelse, aldrig! Vi firar delaktighet med varandra i Kristi nya kropp, som är hans kyrka på jorden, och vi påminner oss vad det kostade honom som nu bor i oss, och det stärker oss i vår vandring med Herren och varandra. “Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död tills han kommer.” 1 Kor 11:23-26
“Men Jesus sade ju..”
Tyngdpunkten i den anförda predikan var avsnittet från Johannes kapitel 6 och framför allt då dessa rader. “Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också ni som äter mig leva genom mig. Detta är brödet som kommit ner från himlen, inte det bröd som fäderna åt och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet.” Joh 6:53-58
Förkunnaren ville med bestämdhet hävda att det som här står skall tas bokstavligt. Var hölls denna förkunnelse? För vem? Svar i en synagoga, i Kafarnaum. Hur talade Jesus till judarnas ledare och till fariseerna och sadduceerna? Läs Matteus 13:34 “ Allt detta talade Jesus i liknelser till folket och utan liknelser talade han inte till dem.” Läs sammanhanget och ställ sedan frågan igen. Handlar det i texten i Johannes om en faktiskt utsaga baserad på bokstavlighetens ordval? Eller är det ännu en liknelse?
Privat utlägger han sedan saken vidare för lärjungarna. Nackdelen med denna sorts modern förkunnelse är att den aldrig orkar mer än små snuttar av någonting, och framför allt aldrig inbegriper hela sammanhang. Att detta var ett hårt tal förstod hans 12 disciplar, men ingen av dem uppfattade att han verkligen menade vad han sa i liknelsen, den pekade nämligen framåt mot något ännu otroligare! Korsets annalkande verklighet.
Och Jesus punkterar eventuella vanföreställningar i samma sammanhang genom att säga: “Tar ni anstöt av det här? Hur mycket underligare skall ni då inte uppfatta det som sker när Människosonen återvänder dit som han kom ifrån? Det är Anden som ger liv, köttet är till ingen nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.” Joh 6:61-63 “Men trots allt jag sagt er finns det en del bland er som ännu inte tror.” v 64
Jesus själv slår alltså i samma sammanhang undan fötterna för föreställningen om att kött och blod kan göra en människa andlig. Hur många religiösa hokus pokus som än uttalas över bröd och vin så förblir de bröd och vin och även om de blev kött och blod skulle det inte hjälpa. ty ‘köttet är till ingen nytta”. Andlig mat är bara för de andligt födda. Minns ni diskussionen om lagens renhetskrav om handtvagning vid måltider som Jesus tidigare hade haft? De lagkloka var av uppfattningen att en människa blir oren av oren mat. Jesus sa ungefär: “Snick snack! Det som går in genom munnen passerar genom mag tarm systemet ut den naturliga vägen, det orenar inte din själ! Det som kommer ur ditt hjärta orenar dig!” Lika lite som att fysisk föda kan ändra ett enda uns av ditt hjärtas orenhet eller förstöra dess renhet lika lite kan bröd och vin eller kött och blod frälsa eller rädda din själ från den skörd som kommer av att du sår i din kötts åker och inte i Anden. Anden och köttet står i strid med varandra, man kan inte mätta anden med kött och blod. Allra minst i ett nattvardsfirande som fullständigt blandat bort begreppen.
Slutpunkt:
Det som denna förkunnelse om nattvarden ännu en gång uppvisade, var den Svenska Kyrkans, och tyvärr alltmer Evangeliska Fosterlandsstiftelsens, stora brott mot både den Heliga skrift och den Helige Ande. Att citera lösryckta texter utan minsta insikt om helheten, utan kunskap om sammanhangen och utan hänsyn tagen till skrifternas totala vittnesbörd är ett brottsligt beteende. Inte teologi. Dessutom trampar den i sådana predikningar hårt på sin lärofader Martin Luthers fötter. Den som nämligen citerar ordet som det passar ögonblickets ingivelse förkunnar inte ‘hela Guds rådslut’ utan använder ordet som ursäkt för att torgföra sina egna teorier. Det är sannerligen inte att stå på sanningens grund enligt apostlarnas och profeternas förarbete.
Att göra gällande att bröd och vin blir kött och blod när vi äter av det trampar på ‘sola fide’ principen i Luthers kärnundervisning om hur man blir räddad. Genom tron allena. Denne pastor tror och förkunnar utan minsta självbevarelse att människans ande blir välsignad genom en bisarr “förandligad” kannibalism. Det tror ingen i NT. Men väl en hel del i den avfälliga kyrka som anser sig ha tolkningsföreträde över även Guds Helige Ande.
Teddy Donobauer Doncaster 6. april 2019