Lodlina 4: Vad Gud har sammanfogat

Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn.

Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött?  Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får alltså människan inte skilja åt.”

Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem.  Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav.  Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er, och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige.

Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?”  Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.”  Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?”  Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.”  Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.”

Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.

Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Ofärdiga människor?

En församling eller en rörelse sätter sig i visa scheman över tid.  De mönster som, så att säga, sitter i väggarna efter en tid, ligger så nära huden att de tas för givna och sällan eller aldrig ifrågasätts. Nykomlingar får välja mellan att ”köpa” hela paketet eller lämna. De ses som ett tillskott till den redan pågående verksamheten. Mera sällan är de ett rent netto tillskott. Bara om deras färdigheter och talanger passar i det redan givna mönstret får de ett värde.

Vanan gör medlemmarna avtrubbade och när vissa ämnen blir tabubelagda fastnar det hela i ett rigit pansar av tillsynes oböjliga ”självklarheter”. Så här är det, det är bara att gilla läget eller lämpa in handduken och gå vidare. Men rubba inte våra cirklar!

Om man då dristar sig att ifrågasätta dessa cirklar får man vara beredd på mycket moteld. I den här cirkeln finns frågan ”Vad händer med män och kvinnor inom just denna rörelse?” (För denna post låter jag kvinnorna vara ifred.)

Äkta människor?

Ett mångfaldigt vittnesbörd från många är att äktenskap och familjeenhet inte ses som en tillgång utan som ett hot. Makar får som regel inte sitta tillsammans i mötena. Deras inbördes dynamik anses kunna störa ledarens egen energi. (!)  Hur förhåller sig lodlinans tydliga undervisning om familjen och äktenskapet till den situation som idag råder. Attityden till äktenskapet sätter tonen för mycket annat. När Guds Ande talar om äktenskapet gör det alldeles klart att det blir betydande skillnad mellan den som är gift och den som är singel. Så det är lätt att se att ”riket går före” kan bli en något vilseledande ledstjärna.

Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. ³³ Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, ³⁴ och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. ³⁵ Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit.

Där relationen make till maka ses som en grundbult i församlingen, ja den är till och med sedd som en profetia om Kristus och församlingen, så är det en uppluckring av äktenskapet som ideligen syns vara prioriterad. Notera att båda civilstånden är ”Charismata”, dvs nådegåvor. Både att vara gift eller att vara ogift. Bara om man ”dissar” Guds syfte med äktenskapet kan männen marginaliseras och deras kvinnor premieras. Undan för undan drar sig dock många män som inser detta ur spelet. Men de får inte alltid sina fruar med sig.

Betydelsen av just familjen och hushållet, läs hemmet, som grundsten i församlingens liv lyfts ideligen i NT. ”Hälsa församlingen som kommer tillsammans i deras hus.” ”Dagligen i hemmen och husen samlades de.” ”Hur kan den leda församlingen som inte har ordning i sitt eget hus?” Hur en man är i sitt hem påverkar hans föritsättningar att vara på ansvariga positioner i församlingen.  Oavsett vilken roll man har i församlingen ligger det på män att först vara ”Pastor” för sin lilla hjord i hemmet. Hemmet är plantskolan för ledarskap, inte en konkurrent till församlingen.

Ett av den sista tidens tecken är dessutom att äktenskapet rentav förbjuds ibland de troende.

De förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen.

Men så säger då någon: Ska vi inte först söka Guds rike och hans rättfärdighet? Ska inte riket prioriteras? Att låta Kristi ord stå oemotsagt vad det gäller just vikten av att se make och make som ett kött är just en av dessa rättfärdigheter som hör till Guds rike. Det har KCS uppenbarligen en helt annan tolkning på, och reducerar det till ett sekundärt ämne. Att ge äktenskapet en låg plats är till sin karaktär inte väsensskilt från Pride rörelsens totala avsteg från all Gud given ordning. Det är ett stort steg i samma riktning. ”Vad Gud har sammanfogat må inte heller KCS åtskilja.”

Att skjuta undan eller ringakta de äkta  makarna och äktenskapet motsäger också detta:

Äktenskapet ska hållas i ära hos alla och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare.

Män, i gemen, vill handla och visa sig ”duktiga”.

Det är på basis av denna duktighet som de får ledarens godkännande och ynnest. Män är ”såna som gärna gör”. De kan sysselsättas i många år med uppgifter som ges sken av BETYDELSE särskilt om de också tilldelas TITLAR AV VÄRDE. (En tjänare, en Herrens träl söker dock ingen annan ära än den som kommer från hans Herre.) De ges en identitet och den i sin tur är beroende av ledarens godkännande. Lojalitet till de uppgifter ledaren gett ger ställning och status. Undan för undan upptäcker de att den förväntade lojaliteten utvidgas till att omfatta fler och fler områden. Tills de en dag frågar sig vem är jag lojal med och varför? Inte sällan har de då redan insett att större lojalitet krävs gentemot ledaren än till vare sig makan, de egna barnen eller Herren själv. När det upplevda egenvärdet för den enskilde helt beror på dess prestationsförmåga har något gått förlorat. Det unika med Kristus i oss är att den ser Natanael under fikonträdet och säger: ”Se där en israel utan svek.” Den blicken letar efter det som är lovvärt, inte det som är klandervärt. Men vid blotta närvaron av Kristus ser sig mannen som ”Gå bort från mig Herre, jag är oren.” Det är lodlinans effekt.

Män kan grovt inlemmas i två kategorier:
Kategori 1) Dem som nästan bara förmår att reagera på yttre stimuli, s k efterföljare.
Denna kategori är de vågor som orsakas av en sten som faller i vattnet.
Kategori 2) dem som kan agera utifrån sin egen inre drivkraft.
Denna kategori stenarna som faller i vattnet.

(Det är att märka att en andlig människa kan tilltalas så: ” Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning.  Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. ”) De modlösa opponerar sig aldrig.

Den förra kategorin (1) är varje ”ledares” dröm. De bildar en kader av jasägare utan nämnvärd opposition. De kan dompteras till att enbart reagera utan att motagera. De lär sig lydnad utan ifrågasättande. De bestämmer sig för, eller indoktrineras till, att aldrig stå upp i båten och flyttar över ansvaret för seglatsen på den eller den kaptenen som oftast också utger sig för att ha lotsbehörighet i alla vatten. Om och när skutan går på grund är det dock aldrig vare sig lots eller kapten som tar på sig skulden utan nån däcksman, rorgängare eller utkiksnisse görs vållande.(Genomgående hör jag att de som farit illa under åren ska förlåta och gå vidare. Men ingenting antyder att de som orsakat skadorna gjort bättring. Därför fortsätter de att upprepa sin historia, de följer samma manuskript.)

Alltsedan Adam är förmågan att peka ut andra som skyldiga grundligt cementerad i Adams söner. Man kan dölja sig bakom kvinnan om inte annat. Och till och med utse henne till en dotter av Jezebels ande. Allt för att inte ta ansvar själv. Adam, han kan han.

Det kan inte ha undgått någon som regelbundet läser Guds Ord att all form av åklageri är en direkt till Satan kopplad verksamhet.

Den andra katagorin (2) män är mycket knöligare att ha att göra med. Självklart är att de som inte böjer sin nacke under den sortens ledarskap som föredrar jasägare, får det svårt att finna sig till rätta. Och när ni läser texterna ovan förstår ni varför. Vad är en kristen gemenskap? En verkstad för att ge alla bortsett från alla andra hänsyn, en utvecklingsmöjlighet till ” en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.” Det är den himmelska visionen! Den kan som bekant ersättas med tusentals ”att göra” saker för verksamhetens och ”visionernas” skull. Att bli någon är ju annorlunda än att göra för att synas vara.

Underordning

Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er Herren.  En man är nämligen sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud och själv Frälsare för sin kropp.  Så som församlingen underordnar sig Kristus, så ska kvinnorna i allt underordna sig sina män.

Ett nyckelord som dyker upp med besvärande regelbundenhet i mina samtal med avhoppade medlemmar är ”Du ska vara under mig.” Du får inte ifrågasätta mig, min smörjelse eller min gudomliga vision.” Att hålla sig väl med ledningen är A och O. Det innebär bland annat att det är omöjligt att gå emot dennes undervisning även när den är komplett urspårad. Varje sådan fråga blir en maktkamp.

I Matteus texten berättas det om de ambitioner som Jakob och Johannes hade, väl understödda av en ömmande moder. De ville bara, notera: bara, ha högsätesplatser vid Jesu tron. Vi män är svaga för sånt. Världshistorien skrivs med sådana ambitioners stålstift inhuggna i urberget. Dessa disciplar hade en hierarkisk maktpyramid i bakhuvudet. I och för sig helt naturligt eftersom det är den enda världen känner till, oavsett vad styrelseskicket kallas. Och den som har makten att ge dem vad de strävar efter är ju viktig just av det skälet. (Så förvandlas även Herren till ett nyttoobjekt.) Hur måtte inte deras skallar ha snurrat när det visar sig att det i hela Guds rådslut inte finns ens millimeterutrymme för några, som på Guds rikets vägnar, kan begära ”du ska va under mig.” Men det kan man aldrig se om man inte läser vad som står eller vill böja knä för den verkliga auktoriteten.

Vad händer med söner som saknar en Far? De gaddar sig samman i brödraskap och försvarar sig inför varandra genom att göra vad gruppens konsensus tillåter. Gemenskapen i brödraskapet är så viktig att alla egna moraliska och etiska hänsyn läggs i gruppens åsiktspool. Att lära sig vad som är tillåtet och acceptabelt är att bli ett med alla de andra och att göra som de gör. Oavsett om det är rätt eller inte. Ett uttryck för denna nivellering nedåt stötte Paulus på i Korint: ”Inte så att vi vågar jämföra eller mäta oss med vissa av dem som rekommenderar sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, men de förstår ingenting.” Eller: de saknar lodlina och håller god min eftersom de alla är av samma faderlösa skrot och korn. Men häng upp lodlinan..

Det är därför som Fadern är oumbärlig om Sönerna inte skall vansläktas och upprepa sina oandliga fäders synder. Tillbedjan är att ”ta knäet”, dvs att böja sig inför den ende som har givit all makt åt en av sina Söner. Men ingen skall böja knä för någon människa. Den som begär det gör Herren allena äran stridig. Vore det inte ett gott råd att böja sig innan man blir böjd?

Hur skall Faderlösa pojkar bli fullvuxna män i Kristus? Så kom Jesus ut med törnekronan och den purpurröda manteln på sig, och Pilatus sa: ”Här är mannen!” (So Jesus came outside, wearing the crown of thorns and the purple robe, Pilate said to them, “Look, here is the man!”)

Just så: här är den där mannen som är alla mäns lodlina. Det är den mannen som tar gestalt i pojkarna så att de både lär veta hut och lär känna Fadern. Det är Kristus i dem som tar form och kan uttrycka sig genom dem.

Mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har formats i er,  jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er.

Gal 4:19  

Från början var det Guds bestämda avsikt att befolka skapelsen med sin egen avbild. Men den avbilden har gått förlorad och kan inte återskapas annat än genom Kristus i oss. ”När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud.  Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades. När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild.” Det enda Adam kan producera efter syndafallet är mer Adam, en fallen Adam. I hans avbild, inte längre Guds.

 Det är därför människan som sådan måste födas till nytt liv. Det går inte att forma om den gamle Adam till helgon genom yttre anpassning till någon enskild rörelse eller församling. Man blev inte ko för att man föddes i ett stall. Art föder bara fram art. Köttet producerar bara mer kött. 

” Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.  Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.”

Om den andliga födelsen inte ägt rum, då är det naturligtvis bara köttets kapacitet till en viss ytlig fromhet som ger sken av att en förändring skett. Men det visar sig över tid. Vissa saker är omöjliga, hur gärna man än vill dem: ”De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.  Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.  Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸ De som lever i köttet kan inte behaga Gud.

Kan inte!!

Att männen i KCS,  generellt sett, mest ses som en tillgång om de ”är under mig” anser jag mig ha entydiga och klara vittensbörd om från många olika röster.  Förutsättningen för att finnas under det ledarskapet är oböjlig lydnad under det Passport som är KCS signum. Även när Guds Ord ger solklara ramar för vad som är tillbörligt i något som kallas kristen församling! Bara de ofria polerar sina kedjor med silverputs.

Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom. Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden??”

Och..

Om någon vill göra hans vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.  Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han är sann och ingen orättfärdighet finns i honom.

Män nuva!

Teddy Donobauer, Doncaster