Allt folket från gerasenernas område bad då Jesus att han skulle lämna dem, för de hade gripits av stark fruktan. Han steg i båten..”
Lukas 8:26-39
Berättelsen om den ej namngivne mannen i det som kallas ”gerasenernas land”, som geografiskt låg öster om Galilee, är en illustration av hur Jesu intressen och den allmäna befolkningens ofta går stick i stäv med varandra. Och i det ligger berättelsens relevans för oss idag. Det är fortfarande så att Guds rike inte är människors rike. Kollisionerna mellan de maktanspråken är en del av kyrkohistorien och präglar ”kyrkans” liv och varande å det allvarligaste.
Vad är det som skymtar fram? Först och främst den andliga verklighet som tillhör ”Satan och hans härskarmakt”. När Jesus tilltala demonerna och frågar efter deras namn antyder de något långt utöver deras mångfald. ”Vad är ditt nam?” Han svarade Legion, för det var många onda andar som hade kommit in i honom. En romersk legion var en väl övad och organiserad trupp om fotsoldater och beriden trupp upp emot 5.500 man.
Hur hade denne man kommit att släppa in en sådan hord i sitt liv? Det förtäljer inte ordet. Men det började som allting annat med endast ett eftergivande, ett enda brott mot något av alla Guds ”Du ska inte”. Det börjar med att släta äver en mindre förseelse tills den har blivit en ofrånkomlig vana som tar befälet över mitt liv och sedan övergår till att gradvis lägga allt annat under sig. Det inre försvaret böjer sig för angriparen och låter försvaret bli ett försvar mot det goda vi ville till förmån för det onda vi borde avvisa.
Så möter vi honom och allt det han blivit känd för. Nakenhet, besinningslöst våld, ett liv i dödens skugga på en gravplats, gränslös destruktivitet och en asocial tillvaro utan hämningar eller självkontroll. Ett hot mot all ordning och mot allt det som kännetecknar civilisation.
Det är vanligt att höra att detta med demoner var den tidens syn, idag, sägs det, vet vi bättre och har hittat på en mängd dimridå namn för dessa fenomen. Genom att byta namn har vi till synes eliminerat deras manifestation. Kalla allt sådant för ”Mental ohälsa” och simsalabim, demonerna är borta. Till synes.
Och det är de tills dess att Jesus kommer i närheten av dem. Men genom den flykt från verkligheten som den in i sig själv vända kristenheten är så duktig på, möter den Kristus som bor i oss sällan de demoner som av hälsoskäl håller sig långt borta från sin befrielses källa. Deras tungor kan inte annat än bönfalla den som de vet är deras Övermakt: ”Vad har du med mig att göra, Jesus den Högste Gudens Son? Jag ber dig, plåga mig inte.”
Demonerna ber om nåd! Fast de själva är utan allt förbarmande och skoningslösa i sin andliga våldtäkt begär de nåd! Majoriteten av alla de vanliga syndarna i världen har mindre vett.
Demonernas värsta fruktan är att bli av med sina härbärgen på jorden. Därför begär de att få något annat levande att husera i. Och vi vet att de söker tills de finner ett renstädat liv utan inneboende för att där slå sig ner tillsammans med andra av samma sort, så att det senare tillståndet blir värre än det förrra. Matt 12:43-45 När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början. Så kommer det också att bli för det här onda släktet.”
Så passligt att en hjord med 200 svin bökar på bergsidan. Hur det kommer sig att det på judisk mark finns en betydande svinavel kan man gott fråga. Att äta griskött var i lag förbjudet. Men var det i lag förbjudet att odla svin åt icke judar? Nej då, och business är business, vi måste ju tjäna vårt levebröd!
200 demonbesatta vildsvin får de svenska skogarnas vildsvinsflockar att te sig som en flock fredsduvor. Och demonernas misstag att begära förflyttning slutar med just det som de fruktade: förlust av de jordiska kroppar som de är beroende av.
Andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade.
Plötsligt avbrott i likviditet hos svinfarmaren. Att den terroriserande människan funnit ro och frid och återgång till hälsa, sundhet och befrielse är för svinfarmaren oväsentligt. Han har gjort en kapital förlust, det är det viktiga ur krämarens synvinkel. Han kan inte glädja sig åt att en legion demoner är borta ur landet.
Tacksamhet? Njet. Förundran över Mästarens makt? Försumbar. Förvåning över de andliga verkligheterna, nå jo, nog lite. Men framför allt: Detta kan vi inte tolerera.
”Allt folket från gerasenernas område bad då Jesus att lämna dem, för de hade gripits av stark fruktan.”
Nå, men nu är Gudsfruktan är visdomens begynnelse och ursprung. Är det för att vi är mera beroende av handel och vandel av olika mer eller mindre ljuskygt slag som vi ber Jesus stanna i kyrkorummet och inte blanda sig i våra vardagsliv?Och när Han någon gång stiger ut till dem som älskar nakenhet, våld och en ständig flirt med dödens makter, och sätter P för deras framfart då riskerar vi förståss att det vi älskar mer än Honom blir till aska.
Bästa att be Honom dra. Han synes ha gjort det med råge.
Varför söker ni den levande ibland de döda?
Teddy Donobauer, Doncaster