Manna utan mannamån, eller: den nåd som svämmar över.
Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning.
Rom 13:11-12
Den som tillbringar mycket tid på Facebook blir ständigt påmind om lite olika s k tidslinjer. Hela tiden styckas upp i före och efter. Varje års upplagda bilder kan fås tryckta i fagra böcker för en femhundra kronor styck. Minnen från nyss dyker upp på sina årsdagar i flödet och kan läggas ut igen och igen. Tiden hetsar, oxpikar och blir i förekommande fall slavdrivare. Säg bara ordet “Deadline”. “Det är dags att… du borde ha ..varför hann jag inte med det..?” Stress kan sägas vara produkten av den tidsnöd som ger andnöd när mängden krav överstiger tillgångarna.
Men det var inte alls det jag ville säga idag. Men det har absolut med samma ämne att göra. Har Guds ord möjligen en “tidslinje” som måste beaktas för att dess många enskilda ord skall kunna inordnas på ett begripligt sätt? Och här är en lång utläggning om Gudsordets syn på tid contra evighet fällig. Men den uteblir av utrymmesskäl. Men ett utsnitt ur den stötningen och ordbråkningen följer här.
Tidslinjen i Nya testamentet är ständigt angiven. Läs Johannes och se hur Jesus bollar begreppet tid så som Han ser det mot sin samtids syn. “Er tid är alltid inne för allt, min tid är ännu inte kommen. “ “En tid och ni ser mig inte mer, och en tid och ni ser mig igen.” “I tidens fullbordan sände Gud sin Son..”
Tidslinjen innefattar en ramberättelse med distinkta passager och övergångar från “tid till tid”. Att lära sig att var tid har sin uppgift och sitt påbjudna flöde, är att nalkas ett liv som inte kämpar för fel uppgift I fel tid. Om dopet är en begravning av syndamänniskan kan den begravningen inte ske innan människan har lärt sig av lagen att hon eller han är den syndaren. Innan lagen är känd finns nämligen ingen synd. Det medvetandet växer inte fram förrän I de tidiga tonåren. Dop före det medvetandet är “Ur tid”.
Det som sker i Evangelierna är till 99% tajmat i slutet på det förra, försvinnande förbundet. Först i och med påsken och dess nya förbund blir det applicerbart som uttalas fram till dess. “Ni förstår det inte nu, men när Anden har kommit skall Han förklara för er allt vad jag har sagt.” Före och efter.. Resten av NT efter Evangelierna är Andens uttydning av det som sades före Pingst. Det är orimligt att göra det som hör det förra förbundet till lag för det nya livet. Saligprisningarna säger aldrig: “inkorporera detta I er handlingsplan så blir ni heliga.” Däremot och fastmer: “ När ni har blivit helgade och heliga så skall jag göra om er så att ni kan bli så saliga.” Att begära av den andligt döda människan som lever sitt krampaktiga och lagiska trosliv före Pingsten skall vara vad bara Andens liv skapar är ren “flagellation” (se detta ord).
Det finns alltså en tidslinje I ordet som måste beaktas om du inte skall prata I vädret och strö floskler som tappat förankringen I både tid och rum. Så här är mina gryn att grunna på för dagens mannafrukost. Vilken är din tid?
Lever du ännu före påsken? Lag och plikt och salighet som egenarbete? Göra, utan att vara, det man måste bli för att ens kunna göra? Har du ännu föreställningen att frälsning är belöning för sammanbiten efterföljelse av människobud och hundraåriga traditioner? Kånkar du omkring på Arken utan att ha förstått att den är en nådastol till befrielse? Bära möbler är nog bra om du arbetar för en flyttfirma, men den som har upplevt påsken vet att det är Han som bär mig, inte tvärtom.
Lever du i mellantiden mellan påsk och Pingst? Vad präglades den mellantiden av? Hopp och förvirring, väntan och “hitta på nått att göra medan vi väntar” som resulterar I nattvaktens fruktlösa fiskafänge? Det är tiden då Jesus är ett flyttbart objekt: “Var har ni lagt min Herre?” Det är tiden då de alla tränger sig samman och lägger det som är utsäde på lagring. Tungt präglade av “ännu inte”. Tid att diskutera när och hur ska det eller det ske, tid för en upptagenhet med logistiken och personaltätheten efter Judas frånfälle. I väntan på kraft, väntan, väntan.. Alltid december, aldrig julafton.
Eller har du rentav upplevt Pingsten? “Jag har kommit för att de skall ha liv, och det i översvallande mått! Inga njugga droppar allenast men skurar! Inga bäddar där filten är för smal för att hålla värmen, eller sängen för kort för att sträcka ut hela den arbetsvärkande kroppen? Är Guds löfte ett “fait accompli” eller en dröm om morgondag? Är alla Guds löften ett “ja, amen” eller det mycket vanligare: “Ja, men”? Ja men då så, då förstår jag att vi kan tro om oss att vi är rika, seende och har allt vi är lovade. “Men du vet inte att du är fattig, naken och blind. “ “ Kom till mig…”
Spelar Ordets tidslinje ingen roll? Är det då inte därför som tecknen för tidens slut ignoreras, är det inte också därför som bibeln behandlas som om den vore en legolåda ur vilken man kan plocka vad man vill för att sedan bygga vad som helst och kalla det “sanning”. Har man tappat locket med bilden för det som skulle byggas enligt uppenbarelsen från Ovan, så blir det som det är, hipp som happ. “Gör enligt den mönsterbild som du har sett när du var hos Mig på berget.”
“Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning.
Frågor på det?
Teddy Donobauer, Doncaster