”Den smygande Gud”
”Den smygande Gud” Den av de tre som sällan syns.
Denna tredje begrundan av mysteriet ”Tre men ändå ett” ägnas åt den Helige Ande som i teologiskt tal ses ”som den tredje i gudomen”. Hur man nu säkert kan tala om tre olika som ändå alltid är ett som om ”tredje” skulle anvisa en lägre plats än åt ”ettan” och ”tvåan”! Är de ett har de samma ”värdetal” alldeles oaktat att de sinsemellan har olika uppgifter. Det är inte vad de gör som håller dem samman. De hör samman på grund av sin gemensamma natur: de är Gud tillsammans och skulle kanske inte vara det om de inte hela tiden var en enhet? Därom må man fundera.
Ett av nyckelorden i hela denna utredning är ordet ”person”. Är Fadern Sonen och Anden personer i samma mening som jag och min fru är personer? Är det inte att ha vänt på den viktiga distinktionen mellan Skaparen och den skapade som kommer till uttryck i ”Guds avbild”. Vi är olika personer, med olika person nummer och olika egenskaper och vi tillbringar en väsentlig del av livet med att försöka förstå vem denna person är som jag ser mig vara. Redan denna omständighet borde göra oss försiktiga när vi använder ordet ”person” om dem.
En vanlig väg att gå problemet till mötes är att peka på det grekiska ordet bakom det svenska eller för den delen engelska ”person”. Grekiskans ”per sona” användes om den karakteristiska mask som skådespelare bar enligt den aktuella rollen. Rollbyte skedde genom att byta mask. Genom masken hördes rollspelaren. (Ljuda genom = per sona) Ljudet som ljöd genom masken gestaltade personen bakom masken. Bilden är bara en bild. Gud växlar inte mellan tre masker. De tre förstår sig själva som självständiga till varandra och lurar oss inte med skådespelets ”genom ljudare” som ju föreställer olika aktörer medan de i själva verket alla är en enda bakomliggande.
Att Sonen aldrig är detsamma som Fadern men ändå samma slag, samma sort, samma typ av varelse som Fadern, krävs det inte många timmars läsande för att se. (Den slutsats som bland andra Jehovas vittnen drar om att Jesus är en mindre sorts gud än Fadern är nog en av de klumpigaste språkmisshandlingarna i världshistorien. Är söner mindre människor än sina fäder eller mödrar?)
Mycket svårare är det att få grepp om Den Helige Ande. Anden är smygande, är bakomliggande, är synlig inte för sin egen skull utan genom det som den gör. Och dess kosmiska uppgift i denna som i alla andra världar är att göra Sonen känd, upphöjd, ärad och älskad. De klaraste ” Kristofanierna”, dvs uppenbarelser av Kristus, är alla Andens verk, men Anden signerar sällan sina verk med sitt namn. Har Anden nog med egenskaper för att kunna kallas ”person”? Det beror på vår definition av just ordet person. Vad krävs det för att kunna definiera en människa som en egen person?
Förslagsvis är en sådan människa medveten om att den är skild från alla andra människor. Den har vad vi skulle kalla en egen identitet. Barnets sökande efter sig själv borde över den tid som de första 20 levnadsåren innebär leda fram till en identitet. Den samtida kulturen erbjuder ett placebo genom att locka de unga till att försöka uppnå idolers status genom att pådyvla dem idoler. Som ofta i allt väsentligt inte är något annat än det de utger sig för att vara men inte är. Notera det krig som förs mot alla andra förebilder än de som samtiden tolererar. Individualisering leder bara till identitet om den också befriar individen från omgivningens förväntan.
En person som har egen identitet har också mer än bara antydan till integritet. Dess respons på omgivningen motsvaras av dess inre egenskaper. De är utåt vad de syns vara inåt. De centrala egenskaperna ”Förnuft, Vilja och Känslor” är hos den integrerade individen en harmonisk realitet. Den handlar inte i strid med sig själv. Den handlar inte enbart på det som påtvingas dem utan väljer att handla utifrån sin egen inre verklighet. En bild igen: om en sten kastas i ett stilla vatten orsakar den att ringar bildas som rör sig bort från den plats där stenen föll. Stenens aktion leder till vattnets reaktion. Den som saknar egen vilja ger respons på andras vilja och blir reagent istället för agent. Frälsningens tydligaste resultat är att vilja, känsla, förstånd restaureras och bidrar till en ny integritet i identiteten. Det är pånyttfödelsens resultat.
Således undersöker vi hur Skriften beskriver den Helige Ande. Har Anden självmedvetenhet, egen vilja, egen beslutsförmåga? Har Anden förmåga att reagera känslomässigt?
Handlar Anden självständigt?
Startpunkten måste vara genom att omfatta vad som är Andens primära roll för den troende. I Johannes 14:25f ” Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” ”Johannes 16:8-11 ” Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd.”
Utan den Helige Ande har vi ingen kunskap om vare sig Gud Fadern, Sonen eller någonting som dessa utverkar. Och utan den Helige Ande finns ingen insikt om varför vi behöver bli frälsta för syndens realitet uppenbaras av den Helige Ande i oss. Utan insikt om att vara förlorade i överträdelse och synd kommer ingen till frälsning alls. Det är mot den bakgrunden vi nu förstår vad Jesus sa enligt Matteus 12:32 och Lukas 12:10
” Den som säger något mot Människosonen ska bli förlåten. Men den som talar mot den helige Ande kommer inte att bli förlåten, varken i den här tidsåldern eller i den kommande.”
Det som är hädelse riktas aldrig mot någon som inte personligen blir smädad av hädelsen.
Man kan inte häda ett pianos toner. Vem är det enligt Bibeln som är värd dödsstraff, jo den som smädar Gud. Det var kärnan i Judarnas begäran att korsfästa Jesus. När Jesus gör anspråk på att vara ”Jag är” innan Abraham fanns gjorde han sig till Gud, ävenså när han kallar Gud sin Fader. Dödsstraffet är bara för den sortens majestätsbrott.
Anden är således så mycket Gud att vad som sägs emot Honom leder till oåterkalleligt mörker. Ingen överbevisning om vare sig synd, rättfärdighet eller dom kan längre tränga in i människohjärtat om det skett. Den som ratar Människosonen kan alltid vända om, men om den aktivt verkande Anden är smädad så har omvändelsens primära verktyg förlorats. ”Och stort var dess fall.” Det är Guds Ande som i oss realiserar Jesus Kristus. Personen Kristus tilldelas personen N N genom personen den Helige Ande. Hur skulle Kristus i oss kunna bli verklighet genom något mindre än en Person som är Anden? Många vill reducera Jesus till någon slags kosmisk strålning och i samma andetag reducera den heliga anden till en opersonlig strålning. Bibeltexterna frånsäger oss den möjligheten.
I Apg 5 möter vi det första kända dödsfallet i NT efter Golgata. Annanias och Safira omkommer tvärt eftersom de gemensamt bestämt sig för att bedra den Helige Ande. Konsten att ljuga, som ju är en av måltavlorna för de tio buden, har här en brutal upplösning. ” ”Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud.” När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det.”
Att behandla den Helige Ande som exempelvis Bibel 2000 och andra gör innebär att dessa versioners läsare avsiktligt vilseleds bort från den Helige Ande vars verksamhet det är att hålla det kristna livet kvar i den jordiska kroppen. Trampa på Anden och ditt liv är i fara. Som om denna händelse inte var varning nog att vara aktsam om Anden och andliga ting läs vad Paulus skriver till Korintförsamlingen. 1 Kor 5:3-5
” Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har redan, som om jag var där,i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. När ni är samlade och min ande är hos er med vår Herre Jesu makt, ska den mannen överlämnas åt Satan till köttets fördärv för att anden ska bli frälst på Herrens dag.” Vad är det som förenar alla de troende med varandra, när de är tillsammans och när de är ifrån varandra? Vi har en (o)vana att avsluta våra sammankomster med en hälsning från 2 Kor 13. ” Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.” Jag skrev (o)vana därför att jag under åren sett hur tanklös, innehållslös och i realiteten osynliggjord den gemenskapen är. Det som Andens gemenskapande verk skulle medföra bland alla de troende har reducerats till en vanemässig slogan. Den sista versen i 2 Kor 13 blir bara meningsfull om man läser sammanhanget. ” Till sist, bröder: var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er”
Anden kan bedrövas, utsläckas, smädas och beljugas. Anden har egenhändig agenda. Apg 13:2-3 talar om hur Anden under en ledarsamling i Antiokia ger sin marschorder till Paulus och Barnabas. ” När de tjänade Herren och fastade sade den helige Ande: ”Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till.” Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia och seglade därifrån till Cypern.”
Apostlarna återvände till Jerusalem och avlade rapport enligt kaptitel 15. Deras hälsning var att de som hörde Ordet förkunnas kom till tro och tog emot den Helige Ande precis som de själva hade gjort när de kom till tro. Och på det följde en lång diskusion om förhållandet mellan lag och nåd. Till sist sammanfattade hela mötet i ett brev. Så skrev de om hur det hade gått. Apg 15:25f ”Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn.Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak. Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler:att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!”
Om Andens person och verk har Skriften mycket mer att säga som inte får plats här. Jag slutar denna manna hälsning med att citera sista boken i Bibeln. Först från de inledande kapiteln där varje brev till församlingarna i Mindre Asien avslutas med maningen ” Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!” Den smygande tredje parten i Gud talar till öron som är beredda att lyssna. Han står inte på en talarstol och domderar utan talar oftast med en stilla röst. Det blir svårare och svårare att höra den stilla rösten i den malström av ord som rasar runt oss, i världen och i kyrkorna.
Till sist kommer Guds Ande att göra gemensam sak med Kristi Brud. De skall säga vad varje armt människohjärta mest behöver höra. Hur skall de höra den rösten som inte tror att Guds helige Ande är både Gud och personligen knuten till Faderns och Sonen?
” Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det ska säga: ”Kom!” Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.
När vi ber är det Anden som verkar i oss det som skall utverkas genom oss. Men det han gör kommer alltid att peka på och förhärliga Herren Jesus Kristus och ge äran åt Gud, Fader Son och Helige Ande. Vi döper i det trefaldiga namnet, vi välsignar i det namnet, vi är räddade genom den samverkan dessa Tre alltid är överens om.
Aposteln Petrus började ett av sina brev med denna min avslutande hälsning från De Tre som är ett.
”Ni är förutbestämda av Gud Fadern och helgade genom Anden till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått.”
”Ni tillber vad ni inte känner” sa Herren till en kvinna vid en brunn. Han sa än mera: ”Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”
Teddy Donobauer, November 2024