Stor är gudomens hemlighet. Han blev som en av oss.
”Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter och inte på Kristus. I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla härskare och makter.” Kolosserbrevet 2:8-10
” Men om jag dröjer vill jag att du ska veta hur man bör bete sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten.” 1 Tim 3:16f
”När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen, och befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv. Det är ju inte änglar han tar sig an, utan Abrahams barn. Därför måste han bli lik sina bröder i allt,för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Genom att han själv har fått lida och blivit frestad kan han hjälpa dem som frestas.” Heb 2:14-18
”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.” Joh 1:14
“ Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.” Joh 1:18
”Då sade Jesus till dem: ”När ni har upphöjt Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom.” Joh 8:28
Det allra mest förunderliga, underbara, svårbegripliga och förbryllande i Guds ord är onekligen denna djupa hemlighet: Gud blir till en sann och äkta människa som delar människans alla villkor utan att falla offer för dessa villkors frestelser. Guds människoblivande är onekligen det verkliga kruxet i läran om de Tre som är en. Följaktligen är det inte svårt att förstå att dogmhistorien och teologierna har grenat upp sig i vitt skilda ståndpunkter när det gäller just denna hemlighet. Eller kanske bättre sagt: detta mysterium. Det är ju ingen dold hemlighet i sakfrågan, det framgår ju redan av de axplock inledningen ger vid handen. Men ett mysterium är det. Hur kan tre vara ett utan att bara vara tre sidor av samma sak? Hur kan tre vara olika varandra utan att vara tre olika gudar? Hur kan Gud bli människa i Sonen utan att upphöra vara Fader och Gud medan han i Sonens gestalt visar sig på Jorden under 33 år? Är det Fadern som dör på korset om han är ett med Sonen?
Dessa frågor har fått många att fästa sig vid ett eller annat tolkningsmönster som tar ställning för eller emot de olika utsagorna. Begäret och behovet att ”reda upp i denna för intellektet obegripliga lära” har avsatt sig i tusentals volymer lärda böcker på temat. Och ändå har ingen av dem givit oss den slutliga och definitiva lösningen. Det förefaller mig helt logiskt att så är fallet.
Om det inte vore ett mysterium skulle det ju heller inte konfundera! Det pekar på en ganska påfallande ovilja att acceptera att det finns mer än vad människan begriper. Det är en del av syndafallets effekt på förståndet att det tror sig kunna förstå allt, utan att samtidigt förstå sin begränsning. Det gör ont i den mäsnkliga själen att stanna upp inför det som är större än det egna jaget. Egots sturvulna stolthet får sig en knäck när det tvingas knäböja inför det som det inte kan begripa. Det får inte finnas någon över mig! (det är autokratens valspråk) Det är den sista livlinan som den sig själv förhärligande syndaren har. För att bli frälst från den förgudningen krävs det att linan löpt ut och glidit dem ur händerna.
Lyssna på förståndets begränsningar.
” Vem har utforskat Herrens Ande? Vem kan ge honom råd och undervisa honom? Vem rådfrågar han, vem ska ge honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?” Jesaja 40:13f
” Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. Var inte vis i dina egna ögon, vörda Herren och undvik det onda.” Ordsp 3:4f
Den mänskliga förmätenheten har många former och tar sig oändliga uttryck. Den vill varken vörda eller respektera Gud, den vill sätta sig till doms över Guds handlingar och den tar sig ideligen för att mästra Gud. Och den är förmäten nog att kräva bevis för stora ting som den inte är kapabel att förstå även om de kom henne till del. (Dialogen mellan Gud och Job borde begrundas av alla.)
Det är först när hon reservationslöst erkänner sin egen metafysiska litenhet, erkänner att hon själv aldrig i detta livet ser mer än utkanterna av Guds verk och sträcker ut sig i villkorslös tillbedjan som mysteriet kan glöda med Guds härlighet inom dig.
De som arbetar för att eliminera mysteriet eliminerar också den Gud som är till. Det är teologiernas tomteverkstad!
” Hur bakvända är ni inte! Ska leran anses lika med krukmakaren? Ska verket säga om sin mästare: ”Han har inte gjort mig”? Eller ska det formade säga om honom som har format det: ”Han förstår ingenting”? Jesaja 29:16
” Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?” Rom 9:20-21
Ja, säger kanske någon, vi skall ju sträva efter att nå fram till full förståndsvisshets rikedom! Betyder inte det att vi skall ifrågasätta allt och först ge upp när vi fattat allt? Den fulla förståndsvissheten utesluter inte mysteriet med inkarnationen, den omfattar det!
” Därför böjer jag mina knän inför Fadern,han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtanoch att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fattabredden och längden och höjden och djupetoch lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.” Efesierbrevet 3:14-19 Att Jesus Kristus blev sann människa är inkarnationens mysterium. Men det är bara det ena mysteriet. Det följs av ett andra: Kristus i oss vårt härlighetshopp! Inkarnationen, köttblivandet är till för att Kristus själv genom sin Ande skall i och genom oss så verka att det ändamål för vilket vi skapades skall bli realitet. Det är ett lika stort mysterium det, hur går det till? Det går till på samma sätt. Fadern sa till Sonen, idag har jag fött dig! (Heb 1:5) Till oss säger Ordet detsamma ” Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.” Joh 3:5-8 Joh Inte är detta ett mindre mysterium än att Sonen är av samma art som Fadern!
” Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.” Joh 1:12-13
Om tanken backar och baxnar inför att Gud blir människa, då stannar den och går i baklås ännu mer inför detta under att Kristus i oss skulle ta sin gestalt och form och återupprätta det som gick förlorat i Adam. För det är mot bakgrund av Guds avsikt att genom människan, i den dubbla formen av Adam och Eva befolka världen som han skapade med sin egen avbild. Dvs alla andra levande organismer är skapade i sin egen avbild. Undantag: människan, skapad att bära Skaparens avbild. Hon är inte sin egen!
Under sina levnadsdagar var Yehoshua-Jesus aldrig någonsin mer än människa och heller aldrig någonsin mindre än Gud. Alldeles som den ursprungliga skapelsen. Under de åren demonstrerade han ett människoliv helt i färd med att vara sådan att han kunde säga det i klartext. ” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar till er säger jag inte av mig själv. Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk.” Johannes 14:8-10
Medan han levde var hans kropp bärare av Gudomens härlighet. När han genom sin död och uppståndelse blir den förstfödde av en helt ny företeelse, den korporativa församlingskroppen, är det ånyo en inkarnation. (Där Han själv är huvudet!) Men nu i den mångfald som kallas ”Kristi kropp”. Återskapandet av Guds avbild pågår i oss som är födda på nytt, eller som Paulus skriver till Titus. ” Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet. Han frälste oss genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare,för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv.” Tit 3:7f
” Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla. Kol 3:9-11
Undras om det inte är det egentliga skälet till att många dribblar bort inkarnationen. De saknar erfarenhet av detta andra mysterium. Om man ser med andlig bredblick ser man Skapelsens avsikt och Guds frälsningsplan genom Jesu människoblivande och dess resultat, den förste Adams restaurering i den siste Adams avbild. ” Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också. Världen känner oss inte, eftersom den inte har lärt känna honom.Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren.”
Det och inget mindre är Kristi kropps handlingsplan! Så har Huvudet bestämt och avsett. De Tre som är En har talat.
Teddy Donobauer November 2024