Våra liv sker på någons bekostnad

Dagens Manna strax före ”Peshach” (Hebr Passover)

”För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.”

Min förra betraktelse om korset för en vecka sedan handlade om korsets symbolik med dess fyra armar. En som visade på vårt främlingskap inför Gud Skaparen och Livgivaren. En som pekade på vår vilsenhet inför resten av Guds skapelse. En som illustrerade vårt brustna förhållande till medmänniskorna, och den fjärde som avslöjar vår fiendskap mot oss själva.

Allting som går att läsa i dagens mediaflöde bekräftar denna ”Urverklighet”. Denna ofrånkomliga realitet, denna trumvirvel av sönderfall, denna lavin av ofullkomlighet vanmakt och bevis på de fallna änglarnas trasiga vingar. Och ändå anser majoriteten att ”talet om korset är en dårskap”.

Men är det inte sant att det krävs en dåre för att känna igen dårskap? Även den mest irrationelle har i sin galenskap ett mått av insikt och klokskap, det är bara det att den gnistan av ljus i mörkret inte är nog för att rädda denne från galenskapen.

”Du dåre, i natt skall ditt liv avkrävas av dig”.

Påsk firas för att fyra ord i bibelcitatet ovan är en universell sanning. ”Kristus dog för oss”. I dessa fyra ord skönjer jag på nytt korset med dess fyra armar.

KRISTUS: Gud själv i sann mänsklig form steg in i vår verklighet, in i det rum där hela skapelsen utför sin ”danse macabre” och genomborrar tiden och rummet med evighet och försoning. En av oss, men ändå inte bara det. Det är gudomens mysterium hur Gud och människa kan vara i ett och samma lerkärl. Men det är den ofrånkomliga nödvändigheten. Gud blir människa. Bara som sådan kan han ”Dö”.

DOG: Ingen låtsas död, ingen religiös teater, ingen skenbar död. Den ende som inte genom egen synd och eget uppror mot Gud har förverkat rätten till liv kan frivilligt ge liv istället för alla dem som genom sin egen synd har mist rätten till liv. Liv för liv. Ett felfritt liv för alla de förfelade liven. Syndens konsekvens och syndarens lön för sin kärlek till den är en och den samma: Kristus dog. I tiden och rummet på specific angiven ort en dag då ”allt vad som var skrivet hade fullbordats angående människan i tiden och rummet.

FÖR: Den lilla prepositionen ”för” har tre olika betydelser i sitt Grekiska ursprung. Det åskådliggör således tre olika men sammanfallande aspekter.

1. Han dör för vår skull och skuld. Det var vår skuld, det var vi som korsfäste honom lika säkert som om vi alla hade varit där vid ”dödskallekullen” Golgata. Vi är inte bara inkluderade i det mänskliga kollektivet nu, vi var det även då. Och om idag hade varit då hade du och jag inte handlat annorlunda än de som agerade då.
   
2. Han dör i vårt ställe. Vilken kärlek har inte Gud bevisat oss! Att medan vi ännu var motspänstiga, rebelliska och hatfyllda bortkomlingar sände Gud sin son att dö i stället för oss. Ställ dig inför det faktum att Gud redan har gjort allt. Sluta fråga efter varför Gud inte gör vad du vill. Han har redan gjort allt som behöver göras. Det var det Jesus andades ut när ”allt är nu fullbordat.” Men människan fortsätter att begära andra lösningar på samma problem. Och erkänner inte heller det problem som Golgata är lösningen på. Erkänner man inte sjukdomen kan den heller inte botas. Under himmelen finns inget annat namn som kan ge räddning. Jesus Yehoshua Gud räddar genom att själv gå in i ditt ställe.
   
3. Han dog å dina vägnar. Han valde korsdöden för att göra det för dig som du inte kunde göra för dig själv. Det är du oich jag som hänger där maktlösa medan han åstadkommer något å dina vägnar och behov. Det är inte bara för mänskligheten, utan för Dig. Så hägt värderar Gud sin egen avbild i dig att om den än har å det gruvligaste avfallit från sitt ursprung, så är det alltid en möjlighet att det som åstadkoms å dina vägnar blir ett avgörande livsval medan du ännu är på vägen.

OSS: Ingen nämnd ingen glömd. Oavsett tidsålder, kultur, social eller politisk inramning, oavsett religion eller folkslag, oavsett alla de skyddsmekanismer som människan tänkt ut för att undvika Guds obarmhärtiga nåd, så har en dött för alla, därför tänker vi så: alla har dött, för att alla skall leva.

Och han sa: Å hur ofta jag har velat samla er som en höna samlar sina kycklingar. Men ni ville inte.

Firar du påsk utan detta ”kors” är det bara skal, men utan ägg.

Teddy Donobauer, Doncaster