De senaste årtiondena har sett en markant “hebraisering” av sättet att läsa Nya testamentet. Ett starkt och nyvaknat intresse för den judiska bakgrunden präglar i stort sett varenda framställning i alla möjliga fora och på de mest skiftande områdena. Det är som om bibeln plötsligt inte kan förstås alls om vi inte rådfrågar den eller den judiska auktoriteten. Om en rabbin har sagt si eller så måste ordet tolkas och förstås i enlighet med dem. Så låter det alltoftare och står i allmänhet alldeles oemotsagt.
Ett är säkert: bristen på kunskap i det vi slarvigt kallar Gamla testamentet har gjort att en mängd missuppfattningar om vad som står I Nya testamentet sprids och blir självständiga föreställningar som apostlarna och profeterna skulle stå fullständigt främmande inför. Majoriteten av Nya testamentet förutsätter och återger Gamla testamentet. Redan av den anledningen är bristen på kunskap i det förra förbundet en allvarlig hämsko på förståelsen av Nya Testamentet. Så långt är det korrekt att gå till det gamla förbundets skrifter. Till och med nödvändigt. Men det är inte nog för den nyjudaistiska vurmens anhängare. De tolkar hela NT utifrån en judisk förståelse av GT.
Det har ett antal konsekvenser med sig. Den viktigaste konsekvensen är att om man flyttar tillbaka den sunda läran till judaismens förståelse så upprepas det som Paulus hade så mycket att grubbla över och ta avstånd från. Skrifttolkningen är nämligen enligt Jesu egna ord inte satt i händerna på någon människa, oaktat dess kulturkrets eller teologiska hemvist. “Detta har jag sagt till er medan jag ännu är kvar hos er. Men Hjälparen, den Helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” Inte med en stavelse talar någon apostel om en framtida tolkningsmodell av vare sig nytt eller gammalt slag, men envist hänvisas till ordets förståelse som Andens kärnuppdrag. I brevet til Galaterförsamlingarna säger Paulus: “En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro? Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden skall ni nu sluta i köttet?” Skall skriften förstås enligt mänsklig, europeisk, amerikansk, svensk eller judisk köttslig visdom? Eller är skrifttolkning ett Andens verk på grund av hela Guds ord i båda förbunden? Där skrift förklaras med mera skrift men görs grip- och begripbart genom Andens verk i läsaren? Där det är givet genom aposteln Petrus att: “Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon egen människas vilja, utan ledda av den Helige Ande har människor talat vad som gavs dem av Gud.” Det som skall tolkas i Anden kan inte förbättras eller bli tydligare genom att först filtreras genom någon alternativ förståelse, oavsett hur meriterad den anses vara. Samme Petrus igen: “Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De försökte förstå vem eller vilken tid Kristi Ande i dem syftade på när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. Och det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den Helige Ande, sänd från himlen gav er evangeliet- ett budskap som änglar längtar att få blicka in I.”
En av de många upprepningar som kan läggas mig till last är påståendet att “Bibeln är den enda litterära produkt som man bara kan läsa och förstå när man sätter sig ner tillsammans med den egentlige författaren.”
Visst kan man läsa på hundra olika sätt med alla möjliga förutbestämda förtecken eller skyddsglasögon. Visst kan man läsa sina ögon rödsprängda och sina hjärnceller faktasprängda men om allt detta läsande med andra utgångspunkter än de i Ordet angivna företas så kommer man att sila sand mellan sina fingrar och aldrig fånga sandens guld. Att läsa ordet med start i den farligaste startgropen av alla: “Vad ordet betyder för mig,” är att ha satt sig själv till auktoritet för vad Anden kan tänkas ha sagt och därmed censor av Guds ord. Det är förmäten hybris i megaformat. Ingen är så fri från hjärtats hårdhet att den kan förmodas förstå vad den läser på egen hand. Alla lägger vi till och drar ifrån som det passar.
Var är dessa diakoner?
Berömd är den berättelse som låter en av Jerusalems diakoner, andefyllda män med rätt att tjäna vid matbord, gå från diakon till evangelist till bibellärare på några få dagar. Ledd av Ande förs han längs samma led som en högt uppsatt tjänsteman vid det etiopiska hovet på väg tillbaka till sitt hemland efter ett besök i Jerusalem. Sannolikt själv en Tanakh-läsande jude. Han högläser (f ö ett utmärkt sätt att läsa) ur profeten Jesajas 53 kapitel, och han läser förstås bara för sig själv. Men precis som miljoner andra upptäcker han att isolerad läsning snabbt strandar på ett berg av frågor. Han behöver hjälp! Han behöver “där två eller tre av er är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland er.”
Ensam och isolerad förstår han att läsa, men förstår inte det lästa. Men se där, så passligt! En andefylld diakon! (Var är din?)
Jag hör det ofta sägas att det är svårt att läsa ordet på egen hand. Därför har det skapats ett stort antal bibelläsplaner som underlättar att finna ett sätt att göra själva läsandet till en god vana. Dock kan det övergå till en “pliktrutin” som blir en ren ritual. Då riskerar man att läsa för läsandets skull och kan tappa bort själva grundorsaken till att man läser. Lyssna till allvarsorden från Johannes: “Den Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning. Fadern älskar Sonen och har lagt allt i Hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” Att vi skall känna Sonen är Andens primära uppgift. Och det är därtill som hela Bibeln är skriven. Dess syfte är att vi skall ha evigt liv genom att känna Honom. “Detta är evigt liv att de känna dig och den som du har sänt.”
ariseerna, de skriftlärda och var och varannan jude kände till skrifterna. De hade sedan barnsben läst och lärt sig stora stycken av alla skrifterna. Det var således inte någon brist på kunskap i “det som står” som var problemet när Guds utlovade Messias stiger ini deras värld och predikar Guds rike. Problemet de hade var att de inte kunde översätta det ord de hade läst till det Ord som nu stod mitt bland dem.
Johannes mejslade ner den oerhörda skillnaden, denna helt avgörande diskrepans mellan det skrivna och det levande. “Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.” Mötet med det skrivna ordet är den räls som leder till det levande Ordet.
Men till vad nytta är rälsen om tågen inte går?
Ordet skapar tilltro till den som Fadern har sänt. Det är all teologis kärna och essens. Teologi som inte uppmanar till umgängelse med ordet för att komma till Ordet är bara tomt prat. Än bättre sagt av Johannes: “Fadern som har sänt mig, har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst eller sett hans gestalt, och hans ord lever inte kvar i er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.”
Paulus tillägger: “Låt Kristi ord rikligen bo i er, ibland er, så att ni håller er till den sunda läran.” En lära som aldrig är fristående från läraren själv.
Kämpar du ensam med en bibelläsning som går i vågor? Ser du hur endels du ser om du ser ensam? Har du någon som du skulle kunna läsa tillsammans med? “När ni kommer samman har var och en av er något att meddela.”När majoriteten av kyrkobesökare inte själva aktivt läser ordet har de heller ingenting att ge vidare till de andra. Basic Input Output system.. församlingens BIOS. (NT Grekiska för “Liv” jfr Biologi.)
Men om ni inte ens kommer samman sitter ni mol allena på väg till ert Etiopien och undrar fortfarande “vem talar profeten om?” Men ord om honom är inte ännu det Ord som han är. För att det ska ske en övergång från att ha hört talas om till att känna måste Ordet av Anden ges dig in i det innersta tronrummet I ditt liv.
Och det ges alla dem som tar emot det i en barnlik tro att Fadern har vittnat sant om sin Son
Läsare, läs! För livet!
Teddy Donobauer, Doncaster