När blir stegen tyngst?
Avståndet i rummet är så där 12 kilometer. Hur många gånger hade deras skosulor rivit upp vägdammet på denna sträcka? Alltsedan den där Snickaren som vägrade bli vid sin hyvel hade börjat sitt verk för tre år sedan hade deras färd till huvudstaden blivit mer frekventa än eljest.
Nu är de återigen på väg hemåt till Emmaus. Fulla av besvikelse, tyngda av lika många grusade förhoppningar om nationell upprättelse och personliga framtidsvyer som det fanns gruskorn på den dammiga vägen. I stegen dunkar de fram sina dystra tankar.
De ger utlopp för all den modlöshet som deras egna missförstånd har skapat.
”Vi hade ett hopp, han var så löftesbringande, det var så ljusa visioner vi såg. Men så kom dessa makthavare och förstörde allt.. Vi såg honom som en av våra största profeter, men de tystade honom, och nu är allt över.. redan har tredje dagen sedan dödsdomens verkställighet anlänt, för oss återstår intet annat än att gå hem till all den vanliga trista lunken under ockupationsmaktens villkor. Håhåjaja..”
Ensamma på vägen är de inte. Det är de aldrig.
Men den obekante som sällat sig till dem lyssnar på dem någon kilometer innan han harklar sig och ställer spörsmålet som gör dem mållösa.
”Förlåt min fråga, men har det hänt något?”
”Hursa? Är ni den enda människa som inte vet vad som har hänt i Jerusalem?”
”Jo, nog vet jag det, men jag vill höra er version.”
Så de berättar vad de har fattat. Och det är inte lite det. Det har bara ett fel. De har sett utan att se, har hört utan att höra, har läst utan att tro och har komplett missat hela komplotten.
Ackumulerad, adderad, ofta upprepad och sammanslagen okunnighet har ännu aldrig kommit fram till sanningen. Det som finns att se och det som syns beror på något annat än mänsklig idissling av människotankar.
När han har hört deras version av den händelse som han var huvudpersonen i, tar Ordet till orda: ”Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet? Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om Honom i alla skrifterna.”
De når hembyn. Resan över, välkomstmåltid väntar. Först syns han inte vilja dröja hos dem, men på direkt inbjudan: ”bli kvar hos mig” stannar han ändå. Sedan bryter han brödet med dem och hela pollettkassan rasslar ner i deras förbryllade hjärtan. Den där handrörelsen har vi sett förut..! Var det inte.. men Vanuva?
”Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.”
”Då sa det till varandra: Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?”
Mot den sammanlagda okunnigheten mobiliserar Gud den uppenbarelsekunskap som inget kött trots alla förnumstiga ”hö hö skrockanden” någonsin kommer fram till.
Sänd hela prelatkåren och pastorskollegiet och teologpacket tillsammans med kyrkoråden och församlingsstyrelserna till EMMAUS.. Men undvik krämarna och allt som är second hand.
”Vad inget öga sett och inget öra hört, och ingen människas hjärta någonsin anat, det har Gud berett åt dem som älskar Honom…”
(Lukas 24 och 1 Kor 2)
Teddy Donobauer, Doncaster