”Men om Sonen säger Han”
”Till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus.” 2 Pet 1:1-2
” Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. ” Apg 20:28
” Men om Sonen säger han:
Gud, din tron består i evigheters evighet,
och ditt rikes spira är rättens spira.[e]
Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja
mer än dina medbröder.” Heb 1:8-9
Lyssnar man då och då på olika former av tillbedjan och lov given åt Gud kan man bli lätt förvirrad och fråga sig vem ber man egentligen till? Frågor som osökt kan dyka upp är exempelvis ”Är det Fadern som åsyftas?” Är Herren den samme som HERREN? ” ”Är Jesus både Herre och Fader? Vilken roll i bönelivet och lovsången har Guds Ande. Om Gud är Ande vad har då Gudanden för en annan Ande som gör det och det i församlingen?
Dessa och många liknande frågor hänger samman med ett spörsmål som i teologernas språk kallas för ”Treenighetens mysterium”. Bibeln har ingen uttalad treenighetslära. Men den rör ideligen vid något som kan kallas för ”tre i ett” enighetens problem. Det betyder att det ideligen görs konkreta uttalanden som att det å ena sidan inte finns någon annan Gud än Yahweh (Undvik Jehovah, det är en språklig fadäs och omöjligen Guds namn.) Den israeliska trosbekännelsen bär betydande tyngd med sitt ”Herren vår Gud är en Gud.”
Inte blir det lättare när Skrifterna dessutom klargör att ”Ingen har någonsin sett Gud”, ”Ingen kan se Gud och leva.” Men sedan dyker det upp utsagor som ” Och hon gav ett namn åt Herren som hade talat med henne. Hon sade: ”Du är den Gud som ser mig”, för hon tänkte: ”Har jag här fått se en skymt av honom som ser mig?” (Hagar i 1 Mos 16:13) Eller när Jesus i egen person oblygt deklarerar att ”den som har sett mig har sett Fadern. Ingen har sett Fadern utom Sonen.” Alltså, hjälp! Kan man se Gud eller kan man inte?
Guds namn är ju synnerligen markant ofta omnämnt. Det är som om namnet också står för programmet för vem Gud är. Därför lär vi känna Gud genom de attribut som alltid hänger samman med namnet. Ni vet nog alla om den egenheten att Gud känns igen på sina verk och det är gärningarna som påvisar deras ursprung. Således förvånar det inte att det är genom sina fingrars verk som Han ger sig till känna. En mycket upplysande information ges i 2 Mos 6: 2-3 ” Och Gud sade till Mose: ”Jag är Herren. För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige, men under mitt namn Herren gjorde jag mig inte känd för dem.”
Det var alltså så att sedan Adam hade alla som kände till Gud inte vetat om Guds egen namn som är på hebreiska ”Eyeh asher Eyeh”, JAG ÄR DEN JAG ÄR”, 2 Mosebok 3:14 Det reduceras eller förkortas till de fyra (heliga) bokstäverna YHWH som vördnadsbjudande nog snabbt blev så heligt att man valde att istället använda en omskrivning och enbart viskade eller ropade ”HaShem”, dvs ”namnet”. De hade mest känt Gud som Elohim, som El Shaddai, som Yahweh med tillägg som Yahweh Jireh eller något annat som bara Gud kunde ha gjort. Men först i och med Mose möte med den Elohim som där vid den brinnande busken deklarerade sig egentliga egennamn vet vi att ”Jag är den jag är” är hans verkliga egen namn.
Jag pekade på att Jesus gjorde gällande att den som har sett mig har sett Fadern. Hela NT gör gällande att Jesus är Guds Son. Betyder det att Sonen är lika mycket Gud som din son eller dotter är människa därför att du är människan som har fött det barnet? Begreppet Guds son eller söner behöver inte nödvändigtvis betyda att de är gudlika. Att vara Guds barn är aldrig detsamma som att vara Gud. I och med att vi alltsedan romerska rikets dagar och den dominans av grekiska och latin som kyrkan mycket snart kom att leva under, och skulle jag säga, lida av, tappar vi bort att Jesus inte hette det alls. Men han var och är och förblir det som hans mor, efter änglabesked, kallade Honom. ”Du skall kalla honom ”Yahshua” .” Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut.” Lukas 1:30ff och se 1:46-47 ” Då sade Maria: ”Min själ upphöjer Herrenoch min ande jublar över Gud, min Frälsare,. Lägg till utdraget ur Sakarias lovsång till det vardande barnet i Lukas 2:68-71
” Han har rest för oss frälsningens horni sin tjänare Davids hus, så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeters mun: frälsning från våra fiender och från alla som hatar oss.”
Om Yashua Jesus Iesous aldrig betyder varken mer eller mindre än ”den Gud som frälser, eller den frälsande Gud” är du då inte på det klara med att Jesus är Gud? ”I inget annat namn finns frälsning”! Som du läste i början av texten så kallade Petrus Jesus för Gud och frälsare, som du läste hos Paulus så köpte Gud sitt folk med sitt eget blod. Genomgående finner vi att Gud, Yahweh inte vet av någon annan frälsare än sig själv.
Låt det sjunka in: ” Ni är mina vittnen, säger Herren, och min tjänare som jag utvalt, för att ni ska känna mig och tro mig och förstå att Jag Är.
Före mig blev ingen Gud formad, efter mig ska ingen komma.
Jag, jag är Herren. Förutom mig finns ingen frälsare. Det är jag som har förutsagt och frälst och förkunnat, ingen främmande gud ibland er.
Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud.” Jesaja 43:10-12
Om Fadern är Gud och Sonen är Gud har vi då inte två gudar? Om dessutom den Helige Ande är Gud, har vi då inte tre Gudar? Men vi erkänner ju bara en Gud. Vi bekänner oss ju till den ende som är Gud? Det är detta som är mysteriet med den ”tre eniga” eller ”tre i ett eniga” gudsbilden som teologerna formulerat som Läran om Treenigheten. Den som inte kan tillbe Gud med mindre än att denne ”intellektuellt begriper” denna sammansatta verklighet kan förstås heller inte tillbe Fadern Sonen och den Helige Ande utan ideliga bryderier.
Låt mig avsluta detta avsnitt, det kommer fler i ämnet framöver, med att citera Sakarja 10:12.
Den som talar genom profeten är HERREN dvs Yahweh. Han talar till de som han har förbarmat sig över och låter hälsa ” Jag (HERREN) skall stärka dem i HERREN, och i Hans namn skall de gå fram, säger HERREN.”
Här talar återigen HERREN med HERREN, dvs Yahweh talar med Yahweh om dem som har blivit räddade av HERREN.
Är det underligt? Javisst är det det. Men trots att det bjuder masssor av tuggmotstånd är slutsatsen oundviklig. Fadern och Sonen talar med varandra och båda känner vi som de som kallar sig JAG ÄR.
Tillbedjan kan aldrig riktas bara till den ene eller den andre för i allt som är andliga skeenden är Fader Son och Ande alltid samverkande, utan konflikt utan tävlan och utan motsägelse.
Nej, jag fattar inte denna djupa hemlighet, men jag låter mig omfattas av den, för det är i Honom som vi lever, andas, tänker och existerar.
Teddy Donobauer, November 2024